Medan jag försökte balansera mina studier med mitt arbete utvecklade jag en hetsätningsstörning som är atypisk i vuxen ålder. Jag blev också utbränd på något vis. Därtill fick jag ännu depression och andra biverkningar, som är mycket typiska. Det är naturligtvis svårt att veta vilken av dem som kom först.
Jag fick ingen behandling, men jag visste inte heller hur jag skulle söka vård. Jag har någon slags självdiagnos i min dagbok och där står det att jag åt alldeles för mycket läckerheter. Jag levde på enbart choklad några dagar i veckan. Jag hade redan vid något tillfälle insett att allt inte stod rätt till. I det här skedet, det vill säga ungefär i tjugoårsåldern började min vikt öka med 10–30 kilo per år.
Jag hittade mitt drömyrke, men i övrigt var mitt liv en enda röra. Jojobantning var redan normen. Ibland förlorade jag tiotals kilo, men de kom tillbaka med ränta. Jag var vikarie på olika daghem i tre år och blev totalt utmattad. Utbrändheten återkom med depression. Då vägde jag redan över 100 kilo. Jag försökte dock hållas kvar i arbetslivet och gjorde behovsarbeten. Till slut var jag så trött att jag inte orkade lämna hemmet på flera veckor.
Återhämtningen börjar
Vid någon tidpunkt fick jag antidepressiva läkemedel och började gradvis orka bättre. Framför allt orkade jag verkligen kämpa för att få hjälp. Jag träffade min nuvarande man på en väns examensfest 2011. Det var början på mitt tillfrisknande och jag sökte aktivt hjälp. Jag är för alltid tacksam för den dagen. Stödet från närstående är det viktigaste som alla behöver.
Vid något skede fick jag diagnoserna medfött hjärtfel, sömnapné och IBS (irritabel tarm). Jag togs in på en ätstörningsklinik för att behandlas för hetsätningssörningen. Med hjälp av klinikens råd och ihärdiga mentala övningar lyckades jag hålla min vikt oförändrad i flera år.
Jag lyckades bryta den onda cirkeln för viktuppgång, vilket var en seger i sig självt!
Jag har behandlat utbrändheten genom att gradvis öka på belastningen. Jag har gjort behovsarbete i snart två år, vilket passar perfekt i min livssituation. Hantverk är mitt sätt att slappna av och mitt andningshål. När jag blir trött märker jag nu att detta är en mycket bra indikator. Om inte ens hantverken intresserar längre, då ringer larmklockan!
Mot en permanent viktkontroll
Förra året deltog jag i Programmet för hälsosam bantning i Hälsoviktshuset, som hjälpte mig att gå ner tio kilo. Tanken med programmet var att förbereda mig för en fetmaoperation, men jag bestämde mig för att inte göra det.
Jag hoppas att jag ska lära mig mer om viktkontroll och här är jag. I flera år kämpade jag med en ätstörning och det går verkligen att återhämta sig från den! Jag bestämde mig för att gå radikalt ner i vikt, vilket är bra för mitt hjärta. Nu har jag gått ner över femton kilo och när jag ser mig i spegeln kan jag inte låta bli att le!
Och hej P.S. När det gäller min man, så flyttade vi ihop ett år efter att vi träffades och har varit gifta i sex år.