När blir ätandet restriktivt?
Även om det är viktigt för hälsan och viktkontrollen att se till att man får en hälsosam kost kan din attityd till ätandet ibland bli alltför strikt och restriktiv. Ett sådant beteende ger inget utrymme för flexibilitet utan fokuserar på upprepade restriktioner och avhållsamhet. Det kan leda till att det blir en påfrestande balansgång när man ständigt undrar vad man får äta och vad man inte får äta. Trots goda intentioner blir det att man tar hand om det egna välbefinnandet och njuter av maten i detta fall i skymundan.
Restriktivt ätande är när matvalen börjar bestämma över ditt dagliga liv och var, vad och när du kan äta. Då kan situationer som även lite avviker från de strikta reglerna och förväntningarna som är förknippade med mat och ätande lätt orsaka en stark känsla av misslyckande. Upprepade känslor av misslyckande och självanklagelser kan med tiden vända sig mot en själv och bara öka ätbeteendet som leder till viktökning.
Restriktivt ätande kännetecknas av att man ser ätandet som en framgång eller ett misslyckande. Ibland kan ”framgångar i ätandet” börja definiera allt i livet – det blir ett mål i sig självt och din framgång mäts bara genom ätandet.
Ett sätt att komma åt orsaken till det restriktiva ätandet är att:
- Reflektera över dina egna matregler och varifrån de har uppstått.
- Du kan också öva på att smaka och äta livsmedel som du anser vara "förbjudna".
- Öva på självmedkänsla och tanken på att äta tillräckligt bra. Självmedkänsla är en vänlig attityd mot dig själv, som du kan öva på till exempel med hjälp av materialet som finns i avsnittet egenvård i Hälsoviktshuset:
Att flexibelt tillåta ätandet
Ofta ses motsatsen till restriktioner som full tillåtelse, vilket förståeligt kan kännas skrämmande för många människor som har kämpat med ätandet och vikten. Istället för restriktivt ätande kan en hälsosam viktnedgång och viktkontroll dock gynnas av idén om flexibla restriktioner eller flexibel tillåtelse. De innebär inte strikt kontroll eller avhållsamhet, utan främjar idén att samtidigt som man upprätthåller en tillräcklig, regelbunden och hälsosam kost som helhet, tillåter man också näringsmässigt icke-näringsrika livsmedel som ändå ger njutning eller glädje.