Personalen kontrollerar hela tiden hur barnet mår, mängden övervakningsanordningar beror på ingreppet. Många övervakningsanordningar är självhäftande som placeras på huden och gör inte ont.
Barnet och själva operationen
För ett barn kan operationssalen vara en skrämmande plats. Därför kan ofta en förälder följa med barnet tills barnet somnar.
Syftet med premedicinering är att lugna ner barnet och minska barnets rädsla. Premedicineringen gör ofta också barnet trött. Premedicinering ges vanligen via munnen i vätskeform. Behovet av premedicinering bedöms individuellt.
En bedövningssalva används före insättningen av en venkateter i handen (vanligen i handryggen). Salvan bedövar hudytan så att det inte gör ont när venkatetern sätts på plats Venkatetern är nödvändig för tillförsel av läkemedel och vätska under operationen.
Vanligen får en förälder följa barnet till operationssalen. Föräldern är dock inte tvungen att följa med. I personalen på platsen ingår 2–3 sjukskötare, anestesiläkaren och kirurgen.
Narkosen kan inledas antingen med sömnmedel som ges via en kanyl i ett blodkärl eller genom att barnet får andas in sömngas via en mask. Hur man väljer att inleda narkosen beror på barnets ålder, sjukdomar och tidigare erfarenheter.
Barnet kan ofta sitta i förälderns famn när nedsövningen börjar. Personalen instruerar föräldern hur föräldern då ska hålla barnet. Vid nedsövning via mask kan barnet bli något oroligt precis innan det somnar. När barnet har somnat lämnar föräldern operationssalen. Kontrollera med din enhet om det är möjligt för en förälder att vara med i salen.
Vid generell anestesi sover barnet djupt och känner ingen smärta. Vid kortvariga operationer får barnet hjälp av anestesiläkaren att andas via masken. Ofta är barnet intuberat (tub i luftstrupen) under operationen. Efter operationen ges sömnmedel inte mer och barnet vaknar snabbt.
Bedövning används på barn alltid när det är möjligt.
Uppdaterad 18.11.2020