Vanliga orsaker till frakturer hos barn och unga är olycksfall, fall på samma plan eller fall från höjd samt olika typer av slag och vridskador.
Symtom på en fraktur är vanligtvis lokal svullnad, smärta och ibland en felställning som är synlig utanpå. Barnet aktar vanligtvis armen eller benet som har en fraktur: använder till exempel inte armen när det leker eller haltar när det går.
Barnets skelett växer ännu, varför behandlingen av barns frakturer avviker från behandlingen av vuxna och den förutsätter expertis om skelettets tillväxt och utveckling. Behandlingsformen väljs med beaktande av dessa faktorer. Särskilt uppmärksammas benens tillväxtområden och att behandlingen inte stör benets normala utveckling.
Återhämtningsförmågan hos ett friskt barn som växer är utmärkt och frakturer förbenar sig snabbt jämfört med frakturer hos vuxna. Att förbening inte sker förekommer mycket sällan hos barn i växande ålder. Den slutliga återhämtningstiden beror på var frakturen befinner sig samt på typen av fraktur och styrkan på den faktor som orsakat frakturen.
Frakturkliniken vid HUS Nya barnsjukhus har tagit fram riktlinjer och instruktionsfilmer för behandling av frakturer hos barn och ungdomar. Följ i första hand de anvisningar som din egen klinik och din läkare ger dig.
De långa benen hos ett barn i växande ålder växer på längden från de broskförsedda tillväxtplattorna i ändorna av benen. I de långa rörbenen (överarmen, underarmen, låret och underbenen) finns tillväxtplattorna i båda ändorna av benen och i de korta benen (handen och foten) endast i den ena änden. Tillväxtstyrkan varierar mellan de olika tillväxtplattorna. Särskilt hos större barn kan frakturen sträcka sig fram till tillväxtplattan. En fraktur som sträcker sig till tillväxtplattan kan orsaka ett tillväxthinder, dvs. tillväxten av benet i fråga upphör antingen helt eller delvis. Risken för tillväxthinder beror på typen av fraktur, den brutna tillväxtplattan samt skadeenergin.
Om den behandlande läkaren bedömer att en tillväxtstörning är möjlig, bedöms det med en röntgenundersökning ca 3–6 månader efter skadan. Själva tillväxtstörningen är symtomfri för patienten. Om benets tillväxt störs (det bildas en benig bro över tillväxtplattan, dvs. ett tillväxthinder) planeras behandlingen från fall till fall enligt den tillväxtfas patienten befinner sig i samt tillväxthindrets omfattning och läge. I de allvarligaste situationerna kan behandlingen kräva en operation.
Även om frakturens ställning korrigerats i början av eller under behandlingen och kontrollerats i uppföljningen, är det möjligt att frakturen ändå förbenar sig i felställning. Lindriga felställningar orsakar vanligtvis inte barnet besvär och en del av felställningarna korrigeras under barnets tillväxt. Särskilt frakturens läge och barnets återstående tillväxt påverkar korrigeringen av felställningen. Till och med betydliga felställningar kan korrigeras väl om de befinner sig i närheten av en sådan tillväxtplatta som ännu har omfattande tillväxt kvar. Exempel på felställningar som korrigeras väl är frakturer i övre delen av överarmsbenet och nedre delen av underarmen. Felställningar i mellersta delen av benet, långt från tillväxtplattorna korrigeras sämre. Tillväxten kan korrigera benens vinkelfel men inte till exempel ett vridningsfel i benet som kan uppkomma till exempel vid en fingerfraktur.
Till följd av förbeningen uppkommer en ny upphöjd benformation vid frakturen. Benformationen är ett normalt fenomen som uppkommer i samband med läkningen av en fraktur och är alltså inte en felställning. Den försvinner inom några månader eller ett år i och med den slutliga läkningen av frakturen.
Barn och unga är allmänt taget aktiva. Även om man följt vårdanvisningarna och hållit en tillräckligt lång idrottspaus, är det möjligt att den tidigare frakturen inte ännu helt motsvarar ett friskt ben och benet bryts på nytt på samma ställe. Behandlingen av en sådan upprepad fraktur beror på frakturens svårighetsgrad.
Läkningen av en upprepad fraktur följs dock upp noggrannare för att säkerställa en bra förbening. Om barnet eller den unga haft flera (över 3) frakturer under ett år eller frakturerna uppstått genom en exceptionellt låg skadeenergi, utfärdas enligt övervägande en remiss till en barnläkare som specialiserat sig på skelettet hos barn.
Hos barn och unga förekommer godartade bentumörer, varav den vanligaste är en enkel bencysta. De försvagar benet lokalt och ökar risken för fraktur. Frakturen kan då uppkomma även till följd av en liten skada. I en sådan situation kallas frakturen för en patologisk fraktur. Om det i bakgrunden av en fraktur hos ett barn eller en ung person konstateras en förändring i benstrukturen, konsulterar läkaren den ortopediska enheten på universitetssjukhuset om patientens vård.
Särskilt i de övre extremiteterna kan en sådan patologisk fraktur ofta behandlas utan operation. I de nedre extremiteterna är belastningen som riktas mot benen större. Om benförändringen försvagar benstyrkan i betydande grad övervägs en operativ behandling redan i initialskedet när frakturen konstaterats.
Oberoende av behandlingsmetoden i initialskedet kräver patologiska frakturer alltid en långvarigare uppföljning så att man kan säkerställa att benet läkt. En del av dessa förändringar läker av sig själva men i vissa fall kan det krävas en operation.
