Bukspottkörteln utsöndrar ett hormon som kallas insulin i blodomloppet. Insulinet i sin tur sänker glukosnivån till exempel efter en måltid. Om insulinutsöndringen är för liten eller insulinet inte verkar normalt i vävnaderna stiger glukosnivån.
Typ 1-diabetes innebär att bukspottkörtelns insulinutsöndring minskar. Typ 2-diabetes innebär att insulinet inte verkar tillräckligt bra i vävnader som lever och muskler. Detta tillstånd kallas insulinresistens.
Typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom. Vid en autoimmun sjukdom producerar kroppen själv antikroppar mot den egna vävnaden. Detta leder till exempel i bukspottkörteln till att insulinproducerande celler (betaceller) försvinner och insulinmängden minskar. Vid typ 1-diabetes störs kroppens eget försvarssystem så att det riktas mot de egna cellerna och förstör de betaceller som utsöndrar bukspottkörtelns insulin. Autoimmunprocessen pågår från flera månader till flera år och symtomen på diabetes uppkommer först när endast 10–15 procent av de fungerande betacellerna finns kvar.
I Finland insjuknar cirka 500 barn och unga årligen i typ 1-diabetes. Man känner ännu inte exakt till orsakerna till sjukdomen, men både ärftliga, dvs. genetiska, faktorer och miljöfaktorer (till exempel virussjukdomar) påverkar.
Ett barn som föds i Finland löper 1 procents risk att insjukna i diabetes. Om mamman har typ 1-diabetes är risken för att barnet insjuknar tre gånger större och om pappan har diabetes är risken sju gånger större. Endast cirka 10 procent av de nyinsjuknade diabetesbarnen och -ungdomarna har dock en person i den närmaste släkten som lider av diabetes.