Endokrinologisk uppföljning av barn som genomgått cancerbehandling

Endokrinologiska biverkningar efter cancerbehandlingar är särskilt vanliga efter strålbehandling av hypofysen. Symtomen kan vara brist på hormoner som den utsöndrar och kan bero på hypotyreos, störningar i pubertetsutvecklingen, brist på tillväxthormon, kortisolbrist eller ADH-brist.

Vissa cytostatika kan skada könskörtlarna eller andra endokrina organ.

Strålbehandling av eller kirurgi i huvudet kan leda till fetma som härrör från det centrala nervsystemet och metaboliska biverkningar.

Cancerbehandlingar kan leda till en ökad risk för osteoporos, som övervakas genom mätning av bentätheten.

Efter cancerbehandlingar planeras den endokrinologiska uppföljningen individuellt. Diagnosen av biverkningar baseras på uppföljning av symtom, kliniska fynd och laboratorieprover.

Hormonbrist i någon punkt på axeln hypofysen-målvävnaden-återkoppling eller i nivåerna av de hormoner som utsöndras av hypofysen kan vara ett tecken på en avvikande hormonproduktion.

Man kan vara tvunger att göra en screening av metabolt syndrom , särskilt om tillväxtuppföljningen visar att fetma utvecklas, särskilt på mellankroppen.

En bekräftad benfraktur och en signifikant minskad bentäthet mätt med bentäthetsmätning tyder på osteoporos.

Behandlingsplaneringen bygger på att ersätta det saknade hormonet. Praktiskt taget alla hormonbrister kan behandlas.

Ett metabolt syndrom behandlas med kostbehandling, ökad motion och vid behov med läkemedel som påverkar socker- och kolesterolomsättningen och blodtrycket.

Låg bentäthet behandlas genom att säkerställa ett tillräckligt intag av D-vitamin och kalcium. Bisfosfonater används för att behandla osteoporos.

Det centrala i egenvården är att strikt följa behandlingsinstruktionerna och medicineringsplanen. Utvecklingen av hormonbrist kan inte påverkas genom egenvård. Motion och bra kost förbättrar bentätheten, förebygger viktproblem och förbättrar kroppens allmänna ämnesomsättning.

Cancerbehandlingar kan påverka de vaccinationer som ges. Fråga din läkare om mer information.