Gå till sidans innehåll

Hjulbenthet och kobenthet

Hjulbenthet och kobenthet är vanligt och hör till barnets normala tillväxt och utveckling och korrigeras vanligtvis av sig själv när barnet växer.

På bilden syns en röntgenbild av de nedre extremiteterna.

Under normal tillväxt och utveckling är formen på barnets nedre extremiteter ofta hjulbent (knäna långt ifrån varandra) hos den nyfödda; vid två års ålder är extremiteterna mycket raka; vid tre–fyra års ålder utvecklar extremiteterna en kobent form (knäna böjda inåt). Kobentheten avtar när barnet når skolåldern, då en normal vinkel på cirka 6 grader mellan lårbenet och skenbenet uppnås. Formen på de nedre extremiteterna påverkas kraftigt av ärftliga faktorer. I sällsynta fall kan Blounts sjukdom, som orsakar hjulbenthet, också förekomma hos barn. Vid denna sjukdom störs utvecklingen av tillväxtbrosket av okänd anledning, vilket leder till en felställning i benet. D-vitaminbrist kan leda till att den mekaniska axeln i de nedre extremiteterna snedvrids (vanligtvis hjulbenthet).

Symtom och fynd

Vid födseln är barnet som en del av den normala utvecklingen hjulbent (genu varum). Denna benposition förändras till kobenthet (genu valgum) vid ungefär två års ålder. I takt med att de nedre extremiteterna utvecklas rätas kobentheten ut i skolåldern. Hjulbenthet eller kobenthet orsakar sällan smärta eller funktionsnedsättning.

Diagnos

Hjulbenthet och kobenthet konstateras genom att titta på barnet när det rör sig och står stilla. Vid behov ger en biddiagnostisk undersökning av de nedre extremiteterna ytterligare information om de nedre extremiteternas läge och stöder valet av behandling.

Om den mekaniska axeln i de nedre extremiteterna är onormal, t.ex. om ett 4-årigt barn konstateras vara hjulbent eller om knäna inte har rätats ut vid 10 års ålder, om barnet snubblar på sina fötter eller om det finns en tydlig skillnad mellan benen, bör en läkare rådfrågas.

Behandling

Läkaren bedömer om det finns behov av uppföljning eller behandling. Kirurgisk behandling är sällan aktuellt. Den vanligaste operationsmetoden syftar till att påverka de nedre extremiteternas position genom att utnyttja den återstående tillväxten. Under narkos placeras en platta vid tillväxtlinjen för att blockera tillväxten från plattans kant och korrigera felställningen. Plattan kan avlägsnas vid behov när korrigeringen är klar.

Plattor och skruvar som används för att korrigera felställningar i de nedre extremiteterna.
Plattor och skruvar som satts in för att behandla kobenthet.

I en operation av kobenthet eller hjulbenthet hos ett växande barn placeras en platta och skruvar i tillväxtlinjen i lårbenet och/eller skenbenet under narkos. Syftet med plattan är att bromsa tillväxten på plattans sida. Återhämtningen efter operation av kobenthet eller hjulbenthet går snabbt och man får ofta stödja på benet om smärtan tillåter det. Vårdtiden på sjukhus är 1–2 dagar. Kryckor används som stöd i 1–2 veckor, man får ofta gå på foten i den utsträckning smärtan tillåter det. Svullnad i knäleden kan förekomma efter ingreppet. Svullnaden kan lindras genom att hålla benet upphöjt, att ge kylbehandling och vila det. Läkningen av operationssåret bör följas upp. Målet är att patienten ska kunna gå normalt igen så snabbt som möjligt. Det är tillåtet att böja och sträcka ut knät efter operationen. Vid behov ger fysioterapeuten anvisningar för individuellt anpassade rörelseövningar.

Såret ska alltid behandlas med rena, tvättade händer. Såret kräver ingen särskild behandling. Det är bra att ha ett sårförband på såret de första 24 timmarna. Följ vårdenhetens anvisningar för sårvård och borttagning av stygn. För barn används ofta smältande stygn som inte behöver tas bort.

Om följande problem uppstår under sårläkningen ska man kontakta sin vårdenhet:

  • såret blöder (blod, vävnadsvätska) rikligt/kontinuerligt

  • såret visar tecken på inflammation (ökad smärta, rodnad, svullnad, värmekänsla)

  • såret utsöndrar varigt sekret eller sårbädden börjar lukta

  • barnet har feber (över 38 grader).

I liggande läge placeras benet i ett upphöjt läge över hjärtats höjd, till exempel med hjälp av kuddar. Ett upphögt läge minskar blödning och svullnad i operationsområdet. Dessutom upprätthåller aktivt böjande och sträckning av vristen blodcirkulationen flödet i den nedre extremiteten.

Ett kylpaket har lagts på benet.

Syftet med kylbehandling är att lindra smärta. Använd t.ex. en ispåse, en påse med frysta grönsaker, en påse med kylande gel eller en snabbkylpåse på de nedre extremiteterna i högst 15–20 minuter åt gången, med en timmes mellanrum. För att förhindra förfrysning bör en torr trasa eller handduk placeras mellan huden och kylpaketet.

Uppdaterad 1.2.2023