Örontrumpeten förenar mellanörat med nässvalget. För det mesta är örontrumpeten sluten, men den öppnar sig kortvarigt när man sväljer och ofta när man gäspar för att balansera tryckskillnaden mellan det omgivande luftrummet och mellanörat. Om slemhinnan i örontrumpeten blir tunnare eller fettvävnaden vid örontrumpetens mynning minskar till följd av viktnedgång kan örontrumpeten bli öppen mer än nödvändigt. Då känns det som om den egna rösten förstärks på samma sätt som när man täpper till örats mynning med ett finger. Fenomenet är ofarligt och går ofta om när man lägger sig ner eller böjer sig.
Varierande hörsel
Människans hörsel kan variera av många olika orsaker. Variationens orsaker är till exempel en öppetstående örontrumpet, Meniérès sjukdom och ett brott i hörselbenskedjan.
Meniérès sjukdom får membranstrukturerna i innerörat att töjas och framträder ofta så att hörseln blir nedsatt, det vill säga att det känns som om örat går i lås. Symtomen varierar ofta och varar i allt från tiotals minuter till timmar. I regel förekommer det också tinnitus i örat, vilket ofta låter som ett brus eller sus. Samtidigt uppkommer också symtom som är förknippade med en funktionsstörning i balansorganet, till exempel svindel och osäker balans.
Ibland kan varierande hörsel bero på att kontakten mellan hörselbenen försämrats på grund av benkorrosion. Orsaken till korrosionen är i regel en långvarig inflammation. Då är det vanligt att hörseln försämras och tidvis förbättras. Variationen kan följa växlingarna i lufttrycket eller så kan man få en förbättring genom att blåsa luft in i öronen genom att täppa till näsan med fingrarna och blåsa upp ett tryck i näsan. Då förs luften via örontrumpeten till mellanörat och får trumhinnan att bukta och förstyva den led som blivit lös i hörselbenskedjan och eventuellt ersatts med ärrvävnad. Då kan ljud bättre ledas fram över det lösa stället.
Uppdaterad 7.5.2021