Om man misstänker långvarig andningssvikt tar man ett arteriellt blodgasprov eller mäter syre- och koldioxidnivåerna genom huden. Dessutom gör man ofta en spirometri. Ibland behöver man också göra andra undersökningar, som:
begränsad sömnpolygrafi
EKG
nativröntgenbild av lungorna
bestämning av hemoglobinnivån
mätning av andningsmusklernas styrka
röntgen av mellangärdet.