Gå till sidans innehåll

Att bo ensam och ha en sällsynt sjukdom

Det blir ofta svårare att leva ensam om man drabbas av en sjukdom eller om sjukdomen förvärras. Samhällets och organisationernas tjänster erbjuder också stöd till personer som bor ensamma.

Hur de egna önskemålen och målen motsvarar de möjligheter som finns tillgängliga har betydelse för individens välbefinnande. Det är vanligt att bo ensam i Finland. Många är nöjda med sina liv och att bo ensam är i sig inte ett problem när det gäller välbefinnandet. I händelse av sjukdom är det dock mer sannolikt att personer som bor ensamma stöter på utmaningar förknippade med att klara sig än personer som bor i andra typer av hushåll. Personer som bor ensamma får inte stöd, uppmuntran och praktisk hjälp av personer i samma hushåll. Sjukdomen kan begränsa det sociala umgänget och försvaga ekonomin. Den insjuknade kan också i sitt huvud bygga upp begränsningar som skulle vara möjliga att övervinna. När man ensam tänker på sin sjukdom och de svårigheter som den medför kan ensamheten och sjukdomen börja kännas värre, till och med skrämmande.

Alla är tvungna vara ensamma ibland. För vissa är det enkelt och stärkande att vara ensam, för andra är ensamheten förknippad med mer negativa känslor. Det är bra för var och en att ibland stanna upp och fundera, att öva på och lära sig att stå ut med att vara ensam. Det är också bra för personer som lever ensamma att tänka på och vid behov stärka sina egna stödnätverk - vet jag vem jag kan vända mig till och vilken typ av hjälp som finns tillgänglig om jag behöver hjälp i de svåra skedena av min sjukdom? Det är bra att vara förutseende, för när man är sjuk är det tungt att reda ut sakerna och hitta kontaktuppgifter.

Uppmärksamma ditt eget övergripande välbefinnande

Det är bra att fästa uppmärksamhet vid att upprätthålla och stärka det sociala nätverket. När man möter en annan person handlar det i hög grad om äkthet, mod och villighet att öppna sig och lyssna på den andra. Det är inte alltid möjligt att träffas ansikte mot ansikte, men kontakten med varandra och känslan av en gemensam stund tillsammans kan också uppnås via telefon eller andra metoder för distanskommunikation.

Arbetet, mötena och fritidsaktiviteterna ger livet en rytm, oavsett om de sker ansikte mot ansikte eller på distans. Uteliv och motion - i den utsträckning och på det sätt som det är möjligt - är viktigt för det fysiska välbefinnandet och humöret. Många kommuner har idrotts- och fritidstjänster för specialgrupper. Förutom kommunerna erbjuder många aktörer inom den tredje sektorn, till exempel olika föreningar, stöd och tjänster för personer som lever ensamma. Internet erbjuder många sätt att hitta nya kontakter. Där finns till exempel information om tjänster och kamratstöd från patientorganisationer.

Det är viktigt för alla att själv vara aktiv, men för personer som bor ensamma är det ofta ännu viktigare. Om man känner sig väldigt ensam eller om sjukdomen gör det svårt att klara av vardagen är det bra att prata om det innan ångesten eller tröttheten blir överväldigande. Till exempel kan kommunernas och sjukhusens personal inom social- och hälsovården och de lokala patientföreningarna berätta om olika tjänster och möjligheter som samhället erbjuder. Tillsammans är det ofta mer givande att fundera på vilka tjänster som är rätt för dig och hur du kan utnyttja dem.

Självacceptans stöder individens eget välbefinnande. Vänlighet, mildhet, acceptans av begränsningar och uppmuntran känns naturliga när det gäller någon annans sjukdom. Förhoppningsvis kan de också styra hur personer som bor ensamma förhåller sig till sig själva och sin sjukdom.

Uppdaterad 29.8.2022