Guide för dig med en sällsynt sjukdom: Känslor i kris

Efter krisfasen är en känsla av orättvisa och vrede typiska och mänskliga känslor.

​Drömmar kan ha gått i kras och man tvingas anpassa sig till en ny situation. Vreden har inget tydligt mål: den kan riktas mot sig själv, ens föräldrar, släkten, vårdspersonalen, samhället, gud osv. Det är nödvändigt att erkänna och uttrycka vrede och andra känslor, , för om man kväver dem kan känslan förlängas.

Varför hände det här just mig?

När man blir sjuk kan man också känna skam, speciellt om sjukdomen syns utanpå. Skammen kan göra en isolerad eller hindra en från att röra sig med rullstol eller ett hjälpmedel. Ofta föreställer vi oss omvärldens reaktioner mer negativa än de är. Att sakligt informera närstående, bekanta och grannar underlättar situationen. Å andra sidan kan omgivningens reaktioner ibland vara orimliga och sårande. Det är bra att tala om känslor med sina närmaste.

Säg farväl till onödiga skuldkänslor

Ibland har den sjuke även skuldkänslor. De egna känslorna känns oöverstigliga på en viss punkt i sjukdomen och man tycker att så här får man inte känna. Samtidigt kan man vara orolig över sitt eget öde. På sjukhus och vårdenheter träffar man också människor som har en ännu allvarligare sjukdom eller som får sämre vård. Man kan jämföra den egna sjukdomens art eller svårighetsgrad med andra, och de egna känslorna kan upplevas som överdrivna och skuldkänslorna vaknar. Vi kan inte jämföra våra känslor eller upplevelser med andras känslor, även om situationen för vissa är fysiskt svårare eller sjukdomen mer livsfarlig.

Även skuldkänslor är mänskliga och det hjälper om man accepterar dem. Känslan av skuld kan mildras genom att tänka på det unika med sina egna känslor. Känslor är sanna för en själv precis sådana som de dyker upp och de ändras från dag till dag. Att grubbla över sitt eget liv tär också på resurserna​.

Uppdaterad  3.3.2023

Kyllä