Problemet att injicera insulin kan särskilt i början vara rädsla eller smärta för injektion. Det kan också vara svårt att injicera om t.ex. händernas motorik eller synförmåga har försämrats.
Man kan underlätta injiceringen genom att välja rätt hjälpmedel. Genom att välja behandlingsredskap kan man få lättnad i stickningen. Om det finns problem med att genomföra din insulinbehandling, ta saken till tal med din egen skötare så att ni kan fundera på lämpliga redskap och hjälpmedel för situationen.
På grund av den första chocken över diabetesdiagnosen kan det ta tid att lära sig injicera insulin. På grund av den inledande chocken av sjukdom kan det ta tid att lära sig att injicera. Det är också möjligt att du glömmer vad du pratade om på mottagningen. Inlärningssätten och den tid som behövs är också individuella. Det är viktigt att du tar upp eventuella svårigheter med din egen skötare och läkare.
Majoriteten av dem som inleder insulinbehandling upplever någon form av injektionsfobi. När den första nervositeten har lagt sig lindras i allmänhet fobin. Det är bra att redan i början tala om injektionsfobin och smärtan med skötaren och tillsammans fundera över metoder för att lindra dessa. Alternativet kan vara en "injektionsport" eller säkerhetspennålar.
Nålarna i dagens insulinpennor orsakar allt mindre injektionssmärta. Nålarna är tunna och små. Ändå kan injiceringen av insulin orsaka smärta. Smärta uppstår lättare, om injektionen ges flera gånger med samma nål eller om injektionen stannar i hudens ytskikt eller går djupare ner i muskeln. På några hudområden kan injiceringen ändå orsaka större smärta. Injektionssmärtan kan lindras genom att välja rätt injektionsställe och nål.
På grund av nedsatt handmotorik kan det vara svårt att få ett ordentligt grepp om pennan eller också kan krafterna i handen inte räcka till för att trycka ner kolven. Hjälpmedel kan behövas för att få ett stadigt grepp om pennan, och därför lönar det sig att be skötaren om hjälp. Genom att testa olika alternativ hittar man det injektionsredskap som är lättast att använda. Ändå kan man behöva hjälp av någon annan för att injicera insulin. Också i detta fall är det viktigt att själv veta hur insulinet ska injiceras.
Om du har en nedsatt syn kan du använda en insulinpenna för att hjälpa dig att välja rätt dos för klick som hörs varje enhet. Insulinförpackningarna är försedda med punktskrift, och en del av insulinpennorna har märkningar som kan läsas med fingrarna.
Om flera insulinpennor är i användning kan det vara till hjälp att fästa olika typer av tejp eller annat material på ytan för att kunna skilja åt dessa. De övriga hjälpmedlen omfattar exempelvis ett redskap för att dra ut nålen eller en nålkapare.
Det är mänskligt att glömma saker ibland. Om glömska gällande injektioner blir ett problem för säker insulinbehandling, kan du tillsammans med skötaren bedöma huruvida exempelvis en penna med minnesfunktion vore till hjälp. I praktiken kan dig själv testa lämpliga påminnelsemetoder eller göra en minnesanteckning om när och hur mycket insulin som har injicerats samt ställa in en påminnelse i blodsockermätaren eller mobiltelefonen.
För att en minnessjuk person tryggt ska kunna injicera insulin och för att insulinbehandlingen ska kunna genomföras på ett säkert sätt behövs alltid stöd av en annan människa.
Från förfyllda insulinpennor kan maximalt 80–160 enheter administreras en gång, beroende på tillverkarens instruktioner och vilken penna som används. Om du har höga insulindoser kan du välja att dela upp och administrera dosen i två omgångar i två injektionsställen omedelbart efter varandra med samma nål.
För höga insulindoser lönar det sig att använda starkare insulinpreparat. I Finland säljs insulinpreparat med styrkorna 100, 200 och 300 enh/ml.
