Vid gravt nedsatt njurfunktion kan det utöver proteinransonering även behövas en begränsning av fosfor- och kaliumintaget.
Om njursvikten har framskridit och blivit måttlig eller svår, och man genom blodprov noterar att nivåerna av bisköldkörtelhormon eller fosfat är förhöjda, är det dags att börja med specialkost för njurpatienter. Proteinmängden ska fortfarande vara måttlig. Om vätska inte ansamlas i kroppen är det bra för njurarna om man dricker lite mer än vanligt.
Eftersom denna kost begränsar användningen av flera viktiga matämnen påbörjas kosten alltid med handledning av näringsterapeut. Näringsterapeuten följer också upp att näringen är tillräcklig och så mångsidig som möjligt trots begränsningarna.
Vid njursvikt försämras njurarnas förmåga att avlägsna fosfor. Om fosfor ansamlas i kroppen ökar förträngningarna av blodkärlen och skelettet blir skörare. Det kan man förhindra genom att minska intaget av fosfor via maten. Centrala källor för fosfor är fosforberikade livsmedel, fullkorn, mjölkprodukter och köttprodukter (kött, fisk, kyckling, ägg).
Om njursvikten har progredierat längre kan man också behöva begränsa mängden kalium i kosten. Kalium får man från animaliska och vegetabiliska livsmedel. Till exempel är kaffe, fruktjuicer och potatis vanliga kaliumkällor. Behovet av att minska kaliumintaget är alltid individuellt och ibland räcker det med en liten förändring i kosten, till exempel att ersätta en av dagens kaffekoppar med te.
