En person med diabetes kan få högt blodtryck av samma anledningar som alla andra. Förhöjt blodtryck är vanligt vid typ 2 diabetes och vid njursjukdomar inom diabetes. Om blodtrycket ständigt är förhöjt talar man om högt blodtryck, dvs. hypertoni.
Med blodtryck menas det tryck som finns i en artär och som uppstår när hjärtat dras samman och pumpar ut blod i artärerna. Blodtryckets komponenter är övertrycket, alltså det systoliska trycket, och undertrycket, alltså det diastoliska trycket. Den systoliska blodtrycksnivån representerar arbetstrycket som uppstår av att hjärtat pumpar. Den diastoliska blodtrycksnivån representerar hjärtats vilofas.
Blodtrycket varierar olika tider på dygnet, och det är vanligt och normalt med tillfälliga variationer. Blodtrycket stiger när vi rör på oss, blir nervösa eller arga, och det sjunker vid vila. Därför fastställs blodtrycksnivån genom ett genomsnitt av mätningar på morgonen och kvällen under flera dagar.
Ditt blodtryck är högt om du upprepade gånger har en trycknivå på 140 mmHg eller mer eller om ditt tryckvärde är 90 mmHg eller mer.
Blodtrycket stiger på grund av vissa levnadsvanor, som att äta mycket salt eller dricka mycket alkohol, rökning och övervikt. Det kan göra att en ärftlig benägenhet för högt blodtryck tar sig uttryck. Även lakrits, antiinflammatoriska smärtstillande medel, hormonpreparat, utdragen stress och andningsuppehåll under sömnen (sömnapné) kan göra att blodtrycket höjs. Orsaken till högt blodtryck kan i vissa sällsynta fall vara någon annan sjukdom, som till exempel en njursjukdom eller sjukdomar i binjurarna.
Många får ett lite högre blodtryck med åldern. Hos äldre människor kan särskilt det systoliska trycket vara förhöjt, även om det diastoliska är bra. Det beror på att blodkärlens flexibilitet försämras med åldern.
Typ 1 diabetes i sig gör inte att blodtrycket höjs. Om ditt blodsocker är mycket högt kan detta dock belasta njurarna och öka blodtrycket. Diabetes under lång tid kan också skada njurarna även om blodsockernivån är nära det normala. Som ett tecken på detta uppkommer protein i urinen eller nedsatt filtreringsförmåga hos njure. Då stiger blodtrycket ofta.
Personer med typ 2 diabetes har ofta en mer omfattande ämnesomsättningsstörning, metabolt syndrom. Förhöjt och högt blodtryck är typiskt vid metabolt syndrom. Den nedsatta effekten av insulinet i vävnaden, alltså insulinresistens, påverkar blodkärlens väggar och njurarna vilket gör att blodtrycket stiger.
Utredning av högt blodtryck (dvs., hypertoni) omfattar en läkarintervju och -undersökning samt blod- och urinprover. Dessa används för att utesluta andra blodtryckshöjande sjukdomar, som till exempel sjukdomar i binjurarna eller njurarna. Det är dock sällsynt med sådana övriga sjukdomar.
Undersökningar görs även för att utreda riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar. I de initiala undersökningarna utreds om det förhöjda blodtrycket eventuellt redan har orsakat skadliga effekter i kroppen. Hjärtfilm (EKG = elektrokardiografi) visar utöver hjärtrytmen om blodtrycket har påverkat hjärtmuskeln på ett skadligt sätt eller om det finns tecken på kransartärsjukdom.
Belastningen på njurarna utreds genom att undersöka proteinet albumin genom ett urinprov med en känslig metod och genom att fastställa njurarnas filtrationshastighet med ett blodprov (eGFR).
De små blodkärlen i ögonbotten undersöks genom fotografering eller på ögonläkarmottagning.
Sömnapné kan göra att blodtrycket höjs. Det kan utredas genom en nattregistrering, där man under natten följer upp andningen och blodets syrehalt när personen sover.
