När man konstaterar blodsockervärden som överstiger gränsvärdena för diabetes är det läkarens uppgift att fastställa vilken diabetestyp det handlar om. Det kan hända att det är uppenbart utifrån anamnes, sjukdomshistorik, sjukdomsbild och symtom. Diagnosen kan vanligtvis säkerställas på laboratorium genom mer ingående undersökningar av bukspottkörteln. Ytterligare utredning behövs särskilt om symtomen och riskfaktorerna inte är tydligt identifierbara och det till exempel kan röra sig om en av de mer sällsynta typerna av diabetes. I vissa fall kan typen också förbli oklar eller förändras under en tid när mer information erhålls.
Typ 1 diabetes
Det är vanligare att yngre personer insjuknar i typ 1 diabetes, och de symtom på högt blodsocker som insulinbristen orsakar är oftast tydliga. Vid insulinbrist konstaterar man i blodprov utöver högt blodsocker även ketoner, alltså “syror”. I stor mängd försurar ketonerna kroppen och kan orsaka syraförgiftning i.e. ketoacidos. Genom ett blodprov tar man även reda på om det finns antikroppar som kan tyda på autoimmun sjukdom. Man kan också undersöka bukspottkörtelns förmåga att utsöndra insulin.
Typ 2 diabetes
Man insjuknar oftast i typ 2 diabetes i vuxen ålder. Det är sannolikt fråga om typ 2 diabetes om man insjuknar i vuxen ålder, har nära släktingar med typ 2 diabetes, har bukfetma, metabolt syndrom och blodsockernivån har stigit långsamt. Om blodsockervärdena går till sig med livsstilsbehandling och läkemedelsbehandling behövs oftast inga särskilda undersökningar.
Trots att typ 2 diabetes är så vanligt finns det inga tydliga kriterier för sjukdomen, utan diagnosen ställs genom att med tillräckligt hög sannolikhet utesluta andra alternativ. De främsta andra alternativen är insulinberoende diabetes och diabetes som orsakas av andra sjukdomar.