Rehabiliteringsformer vid hjärnskador

Många sjukhus har en rehabiliteringshandledare som arbetar med personer som har drabbats av en hjärnskada. Rehabiliteringshandledaren är länken mellan klienten, sjukhuset och verksamhetsmiljön. Rehabiliteringshandledaren är expert på rehabilitering och kan kontaktas i frågor som bland annat rör anordnande av rehabilitering.

En socialarbetare kan ingå i den multidisciplinära arbetsgruppen för en person som drabbats av en hjärnskada. Socialarbetaren ger information om bland annat socialskyddsförmåner, organiserar nödvändiga familje- och socialtjänster och samarbetar med klientens närstående och myndigheterna.

Utgångspunkten för neuropsykologisk rehabilitering är en lämplig neuropsykologisk undersökning och, baserat på denna, en individuell bedömning av rehabiliteringsbehov och -mål. Med rehabilitering strävar man efter att lindra de symtom som hjärnskadan orsakar och som är relaterade till informationsbearbetning, beteende och känsloreglering. Dessutom försöker man minska skadan som orsakas av dessa symtom genom att stödja kontrollmekanismerna och den psykologiska anpassningsprocessen. I rehabiliteringen tar man alltid hänsyn till den kognitiva funktionsförmågan och de individuella styrkor som fortfarande finns kvar.

De vanligaste rehabiliteringsmetoderna är diskussioner, kognitiva övningar och psykoedukation. Rehabiliteringen tar alltid hänsyn till den återstående funktionsförmågan och de individuella styrkorna. De vanligaste rehabiliteringsmetoderna är diskussion och informationsutbyte om hjärnskador samt kognitiva övningar, det vill säga "hjärngymnastik". Den neuropsykologiska rehabiliteringen kan vara individuell eller gruppbaserad och kan förverkligas antingen på en institution eller inom öppenvården.

Frekvensen och varaktigheten av den neuropsykologiska rehabiliteringen varierar beroende på individens symtombild och målsättningar. Den inledande fasen med intensiv rehabilitering följs vanligtvis av mindre frekvent rehabilitering av vägledningstyp. I bästa fall kan rehabiliteringen hjälpa personen att återgå till ett normalt vardagsliv och arbete, och stödja rehabiliteringsklientens självständighet och livskvalitet.

I fysioterapin bedömer man personens förmåga att röra sig säkert och klara sig i olika verksamhetsmiljöer. Dessutom tar man ställning till planering och genomförande av eventuell fortsatt rehabilitering.

I ergoterapi bedömer man en persons förmåga att utföra vardagliga aktiviteter. I bedömningen tar man hänsyn till att en persons funktionsförmåga består av fysiska, psykiska och sociala delområden. Miljön har också en inverkan på hur man presterar i vardagen. En persons funktionsförmåga bedöms genom intervjuer, observationer och tester. I bedömningen tar man ställning till en eventuell fortsatt rehabilitering och dess genomförande.

En talterapeut bedömer störningar i språkfunktionen, talmotoriken, rösten och sväljningen och tar ställning till rehabiliteringsbehovet. Syftet med talterapeutisk rehabilitering är att stödja en persons förmåga att fungera och kommunicera i sin egen miljö.

Den yrkesinriktade rehabiliteringen är utformad för att hjälpa rehabiliteringsklienten att återgå till arbete eller studier. Den kan också vara avsedd för att hitta andra meningsfulla saker att göra. För personer med hjärnskada bör planeringen av yrkesinriktad rehabilitering integreras i rehabiliteringsprocessen i ett tidigt skede. Under den yrkesinriktade rehabiliteringen behöver rehabiliteringsklienten stöd och uppföljning från specialister och samarbete mellan olika specialister.