Att äta bidrar till att upprätthålla funktionsförmågan och livskvaliteten, och ger meningsfulla stunder i vardagen. Måltider är vardagliga händelser som alla känner till och som möjliggör social interaktion och upplevelsen av aktivitet. Etttillräckligt intag av energi och näringsämnen förebygger undernäring och relaterade problem som ofta förknippas med demenssjukdomar. En bra kost är en kombination av att äta tillräckligt med mat av hög kvalitet enligt rekommendationerna och att ta hänsyn till individuella behov. Kostrekommendationerna är också lämpliga för personer med demenssjukdom. Onödiga restriktioner och ensidiga dieter bör undvikas.
Energibehovet är individuellt. Behovet kan öka t.ex. på grund av att patienten vandrar omkring, vilket är förknippat med demenssjukdomen, eller minska på grund av sömnighet. Kvaliteten på intaget protein, kolhydrater och fett är viktigt. Fullkornsspannmål, grönsaker, frukt och bär ger inte bara energi utan även viktiga fibrer och skyddande näringsämnen, och bör intas i stora mängder. Däremot bör man endast använda lite sockerhaltiga produkter. Fettkvaliteten bör vara så mjuk som möjligt: detta uppnås genom att välja vegetabiliska oljor, bredbara pålägg baserade på vegetabiliska oljor och fisk. Proteinbehovet hos personer med demenssjukdom är högre än normalt, och det är viktigt att konsumera mjölkprodukter med låg fetthalt, fisk, kött eller vegetabiliska proteinprodukter för att tillgodose detta behov. Saltintaget bör begränsas till en tesked per dag, och man ska helst använda jodiserat salt. Det är också viktigt att dricka tillräckligt med vätska (1–1,5 liter, eller 5–8 glas per dygn), eftersom uttorkning exponerar för fallolyckor och försämrar minnesfunktionen.
Måltiderna tar hänsyn till demenssjukdomens stadium och funktionsförmågan
I de tidiga stadierna av en demenssjukdom hjälper en varierad hälsofrämjande kost den demenssjuke att klara av vardagen och förhindrar utvecklingen av näringsproblem. När sjukdomen fortskrider ökar ofta svårigheterna med kosten, vilket utsätter den demenssjuke för näringsproblem. Då är det viktigt att förebygga viktnedgång och muskelsvikt genom att säkerställa ett tillräckligt energi- och proteinintag och genom att hjälpa till med inköp och måltidsplanering. I de senare stadierna av demenssjukdomen försämras förmågan att äta, svälja och aptiten ännu mer, och det behövs mer stöd och individuell kostbehandling.
Det är viktigt att övervaka patientens näringsstatus och effektivisera ätandet tillräckligt tidigt
Uppföljning av vikten minst en gång i månaden är ett enkelt sätt att upptäcka eventuella förändringar. Om vikten minskar oavsiktligt, aptiten är dålig, mängden intagen mat låg och kosten är ensidig, bör man börja göra förändringar. Om det förekommer problem eller funderingar kring ätandet bör man tala med sin läkare, sjukskötare eller minneskoordinator. Vid behov kan de hänvisa patienten till en näringsterapeut, som gör en mer detaljerad bedömning av patientens näringsstatus och upprättar en individuell kostbehandlingsplan.