Visuella perceptionsstörningar kan yttra sig som problem med att känna igen det man ser, lokalisering, navigering, uppfattning av delar av helheter och konstruktion.
Vilken typ av perceptionsstörning det rör sig om beror på var hjärnskadan är belägen och hur omfattande den är. Även om visuell information kan tas emot på normalt sätt kan tolkningen av den försämras redan i ett mycket tidigt skede av bearbetningen, vilket sker vid visuell agnosi, dvs. igenkänningsstörning.
Svåra grader av störningar i visuell igenkänning är relativt sällsynta, men milda grader av dessa tolkningssvårigheter förekommer ofta. En allvarlig störning i perceptionen påverkar hur man klarar av vardagen, t.ex. när personen inte kan skilja mellan objekt eller tolka bilder eller text. Vardagslivet kan bli farligt, vilket man måste ta hänsyn till i den dagliga miljön.
Lindrigare svårigheter kan ta sig uttryck t.ex. vid läsning av tätskriven text eller när man rör sig i halvmörker. Även en lindrig perceptionsstörning kan leda till nedsatt arbetsförmåga eller sociala problem, till exempel om det är svårt att använda en skärm eller känna igen bekanta ansikten. Det är dock möjligt att lära sig att leva med perceptionsstörningar och utveckla olika sätt att hantera dem.
Visuell agnosi innebär att man har svårt att känna igen det man ser. Ibland blir det svårt att identifiera även konkreta föremål. I sådana fallet ser personen en figur framför sig och kan kanske visa konturerna av figuren utan att kunna identifiera vad den är. Eller så kan observationen fastna på en detalj, så att helheten inte uppfattas.
Det kan vara svårt att urskilja och känna igen färger (färgagnosi). Ibland är svårigheten bara att namnge färgerna, vilket leder till att färgorden oavsiktligt blandas ihop.
Perceptuella svårigheter yttrar sig ibland som svårigheter att urskilja ett objekt från dess bakgrund, t.ex. när ett klädesplagg inte kan urskiljas från ett överkast eller det är svårt att hitta nycklarna i handväskan.
Svårigheter att analysera visuell information kan yttra sig som en specifik störning i uppfattningen och igenkänningen av ansikten (prospagnosi, dvs. ansiktsblindhet). Det kan vara svårt att identifiera en person utifrån ansiktet och man förlitar sig mer på rösten, håret eller kläderna för att känna igen personer. Det kan också vara svårt att dra sig till minnes bekanta ansikten.
Att uppfatta rummet omkring sig och bearbeta objekt i förhållande till varandra är komplexa färdigheter som lätt kan störas efter olika typer av hjärnskador. Personen känner igen vad hen ser, men kan inte definiera den exakta platsen för objekten, djupet på utrymmet framför sig eller avståndet. När personen försöker ta tag i en kopp på bordet kan hen fatta tag i den på fel ställe. Hen kan missbedöma riktningar och avstånd, vilket gör att det blir osäkert att röra sig. Lindrigare svårigheter kan ta sig uttryck i vardagen t.ex. genom att det blir besvärligt att parkera en bil i ett litet utrymme, gå upp och ner för trappor eller spela bollspel.
Svårigheter med den visuospatiala förmågan och minnet leder till problem med att komma ihåg var föremål finns och en tendens att gå vilse, ibland även i välbekanta omgivningar. En tendens att gå vilse kan bero på svårigheter att skapa kartor över omgivningen eller ineffektivitet när det gäller att använda de landmärken som krävs för navigering. Att navigera i ett välbekant köpcentrum kanske inte är lika enkelt som det brukade vara. Det kan också bli svårare att skilja vänster från höger. Lindriga svårigheter tar sig vanligtvis bara uttryck i obekanta miljöer.
Med visuokonstruktiv störning avses en störning i samspelet mellan den visuospatiala förmågan och den motoriska funktionen, så att det är svårt att sätta ihop separata delar till en ny helhet. Arbetsuppgifter som kräver planering eller ritning kan bli svårare. I vardagen kan den visuokonstruktiva störningen göra det svårt att handarbeta, och att utföra olika reparationer eller att montera möbler kan bli svårt eller kräva mer eftertanke än tidigare. I de allvarligaste fallen av visuokonstruktiva störningar kan även användningen av vanliga hushållsapparater och elektrisk utrustning vara problematisk.
Skador i bakre delen av hjärnan kan ibland leda till en ren lässvårighet, där andra språkliga aktiviteter och till och med skrivande fungerar bra, men det blir mödosamt eller omöjligt att läsa. Det går dock vanligtvis att läsa långsamt, bokstav för bokstav.
