Information om störningar i den visuella perceptionen
Perception innebär strukturering, tolkning och användning av information som tas emot via sinnena.
Synsinnet är ett viktigt sinne för människans informationsbearbetning. Visuell bearbetning ligger till grund för vår förmåga att förstå vad vi ser, navigera, bedöma avstånd och bygga helheter av delar. Synsinnet hjälper oss att uppfatta oss själva i förhållande till vår omgivning, läsa texter, köra bil och lära oss färdigheter som kräver öga-hand koordination.
Vid en visuell perceptionsstörning är bearbetningen av information som tas emot av synsinnet i hjärnan nedsatt på olika sätt. Om en person har svårt att förstå vad hen ser eller att dra slutsatser utifrån det hen ser och sin rumsliga uppfattning, kan det betraktas som en perceptionsstörning. Det är också vanligt att störningar i perceptionen gör uppgifter som kräver öga-hand koordination svåra och benägna till fel.
Vid störningar i den visuella perceptionen handlar det inte om synförlust, synfältsbortfall eller en rörelsestörning i ögat, och därför förbättrar t.ex. byte av glasögon inte synen eller perceptionen av omgivningen. Perceptionsstörningen kan vara en medfödd avvikelse i utvecklingen och uppkomma redan i barndomen eller uppstå som ett resultat av en hjärnskada i vuxen ålder.
Att känna igen det man ser innebär att man skapar en bild baserad på sensorisk information och känner igen den. Vid igenkänningsstörningar, dvs. visuell agnosi, kan personen inte formulera ett lämpligt innehåll eller en lämplig tolkning av visuell information. Personen förstår alltså inte vad hen ser. Hen kan t.ex. missta en hatt för ett bildäck. Framför allt skador på bakre delen av hjärnan kan leda till oförmåga att känna igen och analysera det man ser.
Visuospatial förmåga är uppfattningen av rummet i förhållande till en själv och omgivningen. Det är förmågan att bedöma avstånd och riktningar, läsa en karta och vända och vrida på bilder av föremål i tankarna. Visuospatial förmåga behövs till exempel när man planerar en rutt till en destination, uppskattar riktningar eller föremålens position i ett rum. Den hjälper också att uppskatta hur långt bort något ligger. Svårigheter med den visuospatiala perceptionen är ofta resultatet av skador i högra sidan av hjärnan.
Visuokonstruktiv förmåga avser bearbetning av objekt i rummet och förmågan att sätta ihop delar till helheter. Att sätta ihop ett klosstorn, rita ett tredimensionellt mönster, montera en kaffebryggare och installera trädgårdsplattor är exempel på uppgifter som kräver visuokonstruktiv förmåga. Visuokonstruktiva uppgifter består ofta av flera delar och kräver samspel mellan olika hjärnfunktioner. Av denna anledning är visuokonstruktiva störningar vanliga vid skador i många olika hjärnområden.
