Upprepad konsumtion eller höga enskilda doser av alkohol och andra rusmedel skadar hjärnan. Berusning ökar risken för olyckor och kan exponera för hjärnsjukdomar och psykiatriska störningar.
En kronisk användning av rusmedel kan förändra hjärnans förmåga att bearbeta information, personligheten och känsloregleringen. Förändringar i minnet och koncentrationen är särskilt vanliga. Effekternas svårighetsgrad varierar beroende på vilket rusmedel som använts, hur länge det använts och hur ofta det använts.
Alkoholkonsumtion är notoriskt förknippat med olyckor och skallskador. Personer med alkoholproblem löper också större risk än befolkningen i allmänhet att drabbas av neurologiska sjukdomar. Sådana är till exempel cirkulationsstörningar i hjärnan och demenssjukdomar.
Det är också känt att droganvändning utsätter för neurologiska sjukdomar, såsom cirkulationsstörningar i hjärnan, samt psykotiska störningar och andra psykiatriska sjukdomar. Vid en drogutlöst psykos börjar symtomen i samband med eller omedelbart efter användningen av rusmedel och varar längre än enbart berusningen. En drogutlöst psykos är resultatet av rusmedlens fysiologiska effekter på hjärnan.
Långvarig överanvändning av alkohol skadar hjärnan och hjärnfunktionerna. Regelbunden alkoholkonsumtion kan försämra rörelsenoggrannheten, snabbheten, uppmärksamheten, minnet, den visuella perceptionen och exekutiva kontrollen. Om man slutar dricka alkohol kan informationsbearbetningen förbättras avsevärt. Allvarligt alkoholmissbruk kan leda till permanenta förändringar i förmågan att bearbeta information, såsom alkoholdemens eller Wernicke-Korsakoffs syndrom. Då är prognosen sämre även om användningen upphör.
De abstinenssymtom som följer på alkoholberoende, såsom rastlöshet, ångest och sömnsvårigheter, kan ha stor inverkan på koncentrationsförmågan. Abstinenssymtomen lindras i regel inom 1–2 veckor.
Hög cannabiskonsumtion orsakar vävnadsförlust i hjärnan. Användarna får minnes- och koncentrationssvårigheter, vars svårighetsgrad är proportionell mot hur länge och hur mycket de använder cannabis. När cannabisanvändningen upphör korrigeras symtomen till en grad som inte är känd med säkerhet. Typiska konsekvenser av en riklig användning i fråga om informationsbearbetning är försämrad koncentrationsförmåga, försämrat språkligt minne och problem med att strukturera och kombinera saker. Cannabisanvändningen är också kopplad till ett brett spektrum av psykosociala problem och psykiska störningar.
Långvarig användning av s.k. stimulantia, såsom amfetamin, kan leda till försämrad uppmärksamhet, motorisk prestanda, perceptuell förmåga, snabbhet, minne och exekutiva funktioner. Långvarig användning av opioider, såsom morfin och heroin, är förknippad med brister särskilt i exekutiv kontroll. Flexibiliteten och den allmänna nivån på informationsbearbetningen kan också minska. Användning av olika inandningsbara kemikalier ("sniffning") kan leda till allvarliga hörsel-, syn- och rörelseskador.
