Problem med de exekutiva funktionerna syns tydligast i situationer som kräver självständigt agerande i arbetslivet, i mer komplexa vardagsaktiviteter och i sociala relationer.
En störning i de exekutiva funktionerna hindrar personen från att använda sina andra informationsbearbetningsfunktioner initiativrikt, flexibelt, effektivt och kontrollerat. Också beteendet och sociala interaktioner kan avvika från normen.
Svårigheter med de exekutiva funktionerna upptäcks inte alltid i de tidiga stadierna av sjukdomen. I synnerhet lindriga problem återspeglas vanligtvis inte i rutinmässiga prestationer, vilket är vad många vardagliga situationer är. Med tiden kan störningar i de exekutiva funktionerna leda till en försämrad arbetsförmåga eller en ackumulering av sociala problem. Förändrade tolkningar av sociala situationer och nya sätt att reagera kan orsaka förvirring och konflikter i relationer.
Lindriga störningar syns tydligast i situationer som kräver att man ändrar på rutiner och antar nya saker, planerar aktiviteter, gör flera saker samtidigt, fattar beslut och kontrollerar sitt beteende. Vid svåra störningar i de exekutiva funktionerna kan planering och kontroll av det egna handlandet vara allmänt bristfälligt och personen kan t.ex. helt sakna initiativförmåga.
Att planera sina handlingar kan bli svårare vid störningar i de exekutiva funktionerna, vilket försvårar den komplexa problemlösningsförmågan. Det blir svårt att hantera flera saker parallellt, att prioritera och tajma uppgifter samt att påbörja och avsluta dem.
En störning i planeringsförmågan kan också yttra sig som svårigheter att sätta upp realistiska mål för sina egna aktiviteter och att dra nytta av andras respons. Personen kan vara överdrivet optimistisk om sina egna resurser, till exempel när det gäller arbetsförmågan, och inte vara beredd att ändra sin uppfattning trots uppenbara problem.
Att lära sig och komma ihåg nya saker kan bli svårare på grund av att man inte organiserar saker effektivt och för att användningen av minnesstrategier inte fungerar.
Även i vardagliga situationer blir det svårare att göra val och fatta beslut. Vid lindrigare störningar återspeglas detta i en allmän osäkerhet i beslutsfattandet. Mer allvarliga störningar kan visa sig i vardagen som att det till exempel känns överväldigande att välja kläder.
En störning i de exekutiva funktionerna kan yttra sig som svårigheter att reglera sitt beteende, såsom ökad impulsivitet och brist på kontroll. Personen kan agera förhastat, komma med en olämplig kommentar eller göra en utvikning mitt i ett samtal när tankarna vandrar iväg.
Den drabbades initiativförmåga kan vara nedsatt, vilket gör det svårt för hen att göra saker på eget initiativ, vilket kan misstolkas som depression eller likgiltighet.
Övergången från en aktivitet till en annan kan vara oflexibel och personen fastnar i den tidigare aktiviteten.
