Volontärverksamheten kan vara ett livsområde som medför välbefinnande. När det fungerar som bäst medför verksamheten som stödperson betydelsefulla upplevelser och motsvarar människans basala psykologiska behov. Dessa behov är en känsla av samhörighet, att göra gott, att bli sedd och självmotivation.
Stödpersonens välbefinnande bygger på en meningsfull uppgift, stöd och barmhärtighet mot sig själv. Även om stödpersonen ofta får kraft från att ge stöd förekommer det i all verksamhet ögonblick som också känns tunga. För att orka stödja andra är det viktigt att ta hand om sitt eget välbefinnande. I svåra stunder är det bra att komma ihåg:
- placera dig själv emellanåt först
- att be om hjälp är inte ett tecken på svaghet
- ställ gränser och våga säga nej vid behov
- visa dig själv medkänsla.
Aktörerna som koordinerar kamratstöd erbjuder även stöd för stödpersonen. En bra utbildning för uppgiften och handledning under verksamheten hjälper stödpersonen att orka. Kärnan i handledningen är i närvaro: vi stannar upp och granskar det egna arbetet tillsammans med handledaren.
Det är även viktigt att stödpersonen ska kunna leda sin egen verksamhet. Att leda sig själv grundar sig på självkännedom. Stödpersonen ska kunna identifiera sina egna styrkor och de frågor som medför välbehag. Å andra sidan måste man även kunna möta de punkter som ännu behöver utvecklas. Barmhärtighet mot sig själv är viktig.