Mötet består av närvaro, av att lyssna, av att koncentrera sig på den andra personen, av att visa intresse och empati. Mötet skapar en trygg och förtroendefull miljö. Hur situationen blir vid mötet påverkas av både hur den sjuka och stödpersonen själv mår.
Genom ett lyckat möte är det lättare för en människa att acceptera sig själv just precis som hon själv är. I ett stärkande möte fästs uppmärksamheten i de små fina stunden, i egna och andras styrkor samt i framgångar och möjligheter.
Kamratstödsmötena kan ske på tumanhand eller i grupp. Ett inbördes utbyte och ett möte med den andra personen ökar det ömsesidiga förtroendet. Så småningom, genom uppmuntran vågar man, kanske för första gången, uttala högt egna upplevelser och känslor.
Ofta kan man prata med en stödperson om saker som man aldrig har pratat om med någon annan. Det väsentliga inom kamratstödsgruppen är just det att en person som har upplevt samma sak förstår bättre än utomstående. Man behöver inte bokstavera utan de andra förstår redan efter ett halvt ord, av endast en gest eller suck.
När det är som bäst kan stödpersonsupplevelsen stärka förtroendet för den egna överlevnadsförmågan och den passiva hjälpmottagaren kan med tiden bli en aktiv aktör.
Ledaren och gruppen påverkar hur öppen växelverkan är och vad man våga säga högt. Särskilt ledaren ska tänka igenom vad som hindrar och vad som ökar öppenheten. Finns det i gruppen en person som tar mycket plats? Är växelverkan mellan medlemmarna i gruppen sporrande och empatisk? Ledaren ansvarar för att alla känner sig trygga.
Hela gruppen ska värna om sporrande ord, tacka och ge positiv feedback alltid när det är möjligt. Gruppledaren eller samtalspartnern måste också tänka över förhållandet mellan handlingar och att finnas till – när är det bra att bara vara tyst nära och närvarande och när igen att agera.