Specialiteter inom undersökningar

Laboratorieundersökningarna inom klinisk kemi och hematologi spelar en viktig roll i diagnostiken, uppföljningen och riskbedömningen kring sjukdomar.

De grundläggande analyserna inom klinisk kemi omfattar bland annat vätske- och elektrolytbalans samt undersökningar som beskriver leverns och njurarnas funktion, inflammationsmarkörer och kemiska undersökningar av urinen.

Till de hematologiska undersökningarna räknas bland annat blodbildsundersökningar, cellmorfologi på blod och benmärg, leukemidiagnostik, koaguleringsundersökningar och blodtransfusionsundersökningar. Dessutom undersöks hormoner, läkemedel och tumörmarkörer samt metaboliska sjukdomar.

I laboratoriet för klinisk mikrobiologi görs bakteriologiska, virologiska, infektionsserologiska, mykologiska och parasitologiska laboratorieundersökningar samt undersökning av autoimmuna sjukdomar. I laboratoriet undersöks det om sjukdomen orsakas av en bakterie, svamp eller ett virus.

I det patologiska laboratoriet undersöks cell- och vävnadsprov. Vävnadsprov (till exempel hudprov, tumörprov, endoskopiska prov) förbereds i det histologiska laboratoriet på objektglas för mikroskopering.

Patologen ger sitt utlåtande om granskningen. Cellprov (ur urin- och upphostningsprov samt Papa-prov från livmoderhalsen) förbereds i det cytologiska laboratoriet på objektglas, där en förkontrollant granskar provet och patologen ger sitt utlåtande.

Laboratoriet för klinisk genetik fokuserar på diagnos av genetiska sjukdomar, utredning av hur sjukdomar nedärvs i släkter samt rådgivning.

Laboratoriet för genetik har som uppgift att med hjälp av laboratorieundersökning av människans arvsmassa hjälpa till med diagnos och uppföljning av patientens sjukdomar eller benägenhet att insjukna samt i allt större grad även att välja rätt och individuell läkemedelsbehandling.

Radiologiska undersökningar används i stor utsträckning för att fastställa olika sjukdomar samt för att följa upp effekten av behandlingen.

De vanligaste radiologiska bilddiagnostikmetoderna är röntgenundersökning (lungor, benstomme, bröstkörtlar och tänder), ultraljud, datortomografi, magnetundersökning samt olika ingrepp.

De radiologiska bilddiagnostikmetoderna uppdelas i sådana som använder röntgenstrålning och andra tekniker.

Användningen av röntgenstrålning inom radiologin baseras på strålningens förmåga att tränga igenom olika vävnader i kroppen på olika sätt och delvis på att strålningen dämpas på olika sätt i olika vävnader beroende på bland annat vävnadernas densitet. Urskiljningen av organ och sjukdomstillstånd kan i vissa undersökningar förbättras genom att använda kontrastmedel och kontrastämnen.

Ursprungligen avsåg termen radiologi endast användning av strålning för medicinska undersöknings- och behandlingsändamål. I dag räknas även andra medicinska bilddiagnostikmetoder, som inte använder strålning, till exempel ultraljud och magnetundersökning, till radiologi.

Dessutom gör man numera allt fler behandlingsåtgärder med radiologi (till exempel behandla lokala cancertumörer, öppna tilltäppta blodkärl, stoppa blödningar).

Läkarremiss behövs för radiologiska undersökningar och ingrepp.

Med klinisk fysiologi undersöks människas organfunktioner samt regleringen av och störningar i dessa. Klinisk fysiologi gör olika mätningar, kortvariga undersökningar och långtidsregistreringar.

Med undersökningarna utreds bland annat vanliga folksjukdomar, såsom astma och kransartärsjukdom. Dessutom används klinisk fysiologi även för att konstatera, följa upp och bedöma behandlingseffekten för många mer sällsynta sjukdomar.

Bland annat följande undersökningar finns inom klinisk fysiologi:

• hjärtundersökningar
• belastningsmätningar
• undersökning av den perifera blodcirkulationen
• undersökning av andningsfysiologin
• undersökning av matsmältningskanalen

Läkarremiss behövs för undersökningar inom klinisk fysiologi.

Undersökningar inom klinisk neurofysiologisk används för att utreda störningar i centrala och perifera nervsystemet samt muskelfunktionen. Dessutom undersöks sömn och vakenhet samt funktionen hos olika sinnesorgan.

Klinisk neurofysiologi övervakar även nervsystemets funktion under bland annat operationer och intensivvård.

Metoder inom klinisk neurofysiologi används bland annat för undersökning av nervinklämningar och skador på nervrötterna (ENMG, elektroneuromyografi, det vill säga undersökning av nerv-muskelfunktion).

Med hjälp av hjärnfilm (EEG, elektroencefalografi) kan man undersöka exempelvis epilepsi och andra anfallsliknande symtom. Störningar under sömnen kan utredas med nattpolygrafi.

Metoderna inom klinisk neurofysiologi hjälper även till vid förebyggande av nervskador vid operation samt vid diagnos av störningar i syn, hörsel och känselsinne.

Vid sidan av diagnos och långtidsövervakning ger man vid vissa enheter inom klinisk neurofysiologi utvändig neuromoduleringsbehandling.

Behandlingen kan utföras med metoder, till exempel repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS), där aktiviteten i hjärnan accelereras eller bromsas med hjälp av magnetfältspulser. På detta sätt kan man behandla till exempel sådan kronisk smärta eller depression som inte kan lindras med sedvanlig behandling.

Läkarremiss behövs för undersökningar inom klinisk neurofysiologi.

Inom isotopmedicin identifieras tumörvävnader och undersöks funktionen och metabolismen hos olika kroppsdelar, organ eller vävnader med hjälp radioaktiva läkemedel.

Många sjukdomar kan upptäckas med isotopundersökningar innan de strukturella förändringarna som sjukdomen orsakar kan ses med övriga bilddiagnostikmetoder.

Vid isotopundersökning ges en liten mängd radioaktivt läkemedel i patientens blodådra eller via munnen eller andningen.

En gammakamera eller PET-kamera används för att se hur det radioaktiva läkemedlet söker sig till organet eller kroppsdelen som ska undersökas. De apparater som används vid undersökningarna kan mäta mycket små mängder strålning.

En typisk isotopundersökning är gammafotografering av benstommen vid exempelvis utredning av cancerspridning.

Radioaktiva läkemedel kan även användas för att behandla olika sjukdomar. Med isotopbehandlingar behandlas exempelvis olika cancersjukdomar.

Läkarremiss behövs för undersökningar inom isotopmedicin.