Kontrastmedel och kontrastämnen

För bilddiagnostik behövs ofta kontrastmedel som ökar skärpan i bilderna. Kontrastmedlet används för att strukturer som är svåra att urskilja ska framträda bättre.

Kontrastämnen för röntgen

Jodhaltiga kontrastämnen används vid datortomografi- och genomlysningsundersökningar och ibland även vid röntgen. Oftast doseras kontrastämnet i en ven via kanyl.

I vissa specialfall kan kontrastämnet doseras via matsmältningskanalen (munnen/kateter) eller en kateter i urinblåsan. Kontrastmedel som ges via ven kan orsaka en kortvarig känsla av värme och metallsmak i munnen.

Kontrastmedlet lämnar kroppen med urinen via njurarna. Om njurarna fungerar dåligt kan det ta avsevärt längre än normalt för kontrastämnet att lämna kroppen. Om det finns skäl att säkerställa njurarnas normala funktion, ombeds du uppsöka laboratorium före bilddiagnostik.

Jodhaltiga kontrastmedel är inte farliga men de kan ibland orsaka en allergisk reaktion. I regel är biverkningarna lindriga överkänslighetsreaktioner, till exempel nässelfeber eller illamående.

Dessa reaktioner kan dock förebyggas och behandlas med medicinering. Därför är det viktigt att du berättar för personalen på bilddiagnostikenheten om du vet att du är allergisk mot ett jodhaltigt kontrastmedel.

Kontrastämnen för magnetundersökningar

Olika gadoliniumföreningar används som kontrastämnen vid magnetundersökningar. Kontrastämnet doseras i en ven via kanyl.

De vanligaste magnetkontrastämnen lämnar kroppen med urinen. I regel är magnetkontrastämnena väl tålda och allvarliga allergiska reaktioner är sällsynta.

Kontrastämnen för ultraljudsundersökningar

Även vid ultraljudsundersökningar kan man vid behov använda kontrastämne som doseras i ven. Kontrastämnena för ultraljud innehåller mikroskopiskt små gasbubblor som effektiviserar det eko som reflekteras till ultraljudsgivaren och syns på bilden.

Mikrobubblorna lämnar kroppen via lungorna med utandningen. Kontrastämnen som används vid ultraljudsundersökningar är säkra och är inte förknippade med nämnvärda risker.

Läs mer i Undersökningshuset:

 

Uppdaterad