Man kan bedöma cancercellernas cellbild, alltså differentieringsgrad, genom att låta en patolog undersöka prostataproven i ett mikroskop. Svaret brukar ges enligt Gleason-klassificeringen baserat på de två vanligaste cellbilderna i proven. Klassificeringen görs enligt en skala på 3–5, där 3 är icke-aggressiv och 5 är mest aggressiv. Genom att lägga ihop poängen för de två vanligaste (eller de vanligaste och mest aggressiva i vävnadsproven) områdena i cellbilden får man summan av Gleason-poängen.
Exempelvis:
- 3 + 3 = 6 beskriver högt differentierad dvs. icke-aggressiv cancer.
- Klasserna 3 + 4 = 7 och 4 + 3 = 7 beskriver medelaggressiv, alltså medelhögt differentierad cancer.
- Summorna 8–10 beskriver i sin tur aggressiv, alltså lågt differentierad cancer.
Den nya grupperingen av prostatacancer som baseras på summan av Gleason-poäng består av fem klasser:
- Grupp 1: Summan av Gleason-poängen är ≤ 6 (3 + 3)
- Grupp 2: Gleason 3 + 4 = 7
- Grupp 3: Gleason 4 + 3 = 7
- Grupp 4: Summan av Gleason-poängen är 8 (4 + 4, 3 + 5 eller 5 + 3)
- Grupp 5: Summan av Gleason-poängen är 9 eller 10
Baserat på spridningen, PSA-värdet och cellbilden kan man dela in prostatacancer i tre prognoskategorier: cancer med låg risk, cancer med måttlig risk och cancer med hög risk att utvecklas. Den här kategoriseringen påverkar hur man behandlar sjukdomen och planerar uppföljningen.
Olika former av prostatacancer har olika risker att utvecklas och spridas
Grupp med låg risk:
Klinisk T1–T2a, N0, M0 och Gleason-poäng < 7 och PSA-halt < 10 µg/l
Grupp med måttlig risk:
T2b eller Gleason-poäng 7 (3 + 4) eller PSA-halt 10–20 µg/l
Grupp med hög risk:
T2c, klinisk T3a eller Gleason-poäng 7 (4 + 3) eller 8–10 eller PSA-halt > 20 µg/l
Grupp med mycket hög risk:
Klinisk T3b–T4 eller vilken T-kategori som helst, N1