Studier har visat att prognosen vid prostatacancer med låg risk är utmärkt även utan behandling, varför aktiv uppföljning är det primära valet för dessa patienter. Vid aktiv uppföljning följer man upp patienten utan någon omedelbar operations- eller strålbehandling och undviker på så sätt biverkningarna av sådana behandlingar. Om man under uppföljningen får indikationer på att cancern har förändrats och kräver behandling, alltså blivit en cancer med måttlig eller hög risk, övergår man till aktiva behandlingar, dvs. operations- eller strålbehandling.
Undersökningar vid aktiv uppföljning
Under det första året av aktiv uppföljning mäter man PSA-värdet var tredje månad och går till läkarmottagningen var sjätte månad. Vanligtvis tar man nya vävnadsprov av prostatan ett år efter diagnosen. Magnetundersökning av prostatan används allt oftare för att bedöma och följa upp lämpligheten av den aktiva uppföljningen. Magnetundersökningen görs vanligtvis innan man tar de nya vävnadsproven. En eventuell fortsatt uppföljning avtalas på urologmottagningen.
När ska man gå från aktiv uppföljning till aktiv behandling?
Vid aktiv uppföljning kontrollerar man PSA-värdet med jämna mellanrum och tar vid behov nya prostataprov för att kontrollera cancerns cellbild. Behandlingar som syftar till att bota cancern, som kirurgi eller strålbehandling, används om:
- PSA-värdet stiger avsevärt i upprepade mätningar
- Magnetundersökningen visar växande eller fler metastaser i prostatan
- De nya vävnadsproven innehåller mer cancer än de ursprungliga
- Cancerns cellbild är mer aggressiv än den ursprungliga cellbilden
För många patienter kan prostatacancern förbli liten och lokal under resten av livet, och de behöver inga behandlingar. Målet med aktiv uppföljning är att i tid upptäcka om sjukdomen framskrider så att man kan bota den permanent. Aktiv uppföljning kan också innefatta magnetisk resonanstomografi (MRI) av prostatan som ett ytterligare verktyg för att bedöma cancerns omfattning och aggressivitet.