Om man misstänker att du har lymfom måste man först och främst se om misstanken stämmer, dvs. fastställa en diagnos. Eftersom det finns tiotals olika typer av lymfom är det särskilt viktigt att ställa en korrekt diagnos för att välja den mest effektiva behandlingen.
Diagnosen fastställs genom ett vävnadsprov, dvs. en biopsi. Man kan ta antingen en hel lymfkörtel eller en mindre biopsi från till exempel halsen eller ljumsken. I laboratoriet använder en patolog ett mikroskop för att se vilken typ av celler som finns i provet och om det innehåller lymfom (bild). Dessutom fastställer patologen undertypen av lymfom i provet med hjälp av olika undersökningsmetoder, som färgning. Det tar vanligtvis en till två veckor att undersöka provet.
Andra undersökningar görs efter att diagnosen lymfom har bekräftats. Med hjälp av undersökningarna ser man hur långt lymfomet har spridit sig i din kropp; detta kallas för stadieindelning. Metoderna som används är datortomografi (DT-undersökning), positronemissionstomografi (PET-undersökning), magnetundersökning, ultraljudsundersökning och benmärgsbiopsi (cristabiopsi).
| Datortomografi | Vid en datortomografiundersökning, DT-undersökning, tar man en serie tunna tvärsnittsbilder av din kropp med hjälp av röntgenstrålar. Med hjälp av en dator skapar man en sammanhängande tredimensionell bild av tvärsnittsbilderna. På DT-bilden kan radiologen se detaljer i kroppen och organen, till exempel förstorade lymfkörtlar. DT-undersökningen görs på röntgenavdelningen och tar cirka 15–45 minuter, beroende på hur stor del av din kropp som ska undersökas. Före den bilddiagnostiska undersökningen måste du vanligtvis fasta i några timmar. Sjukskötaren ger dig närmare instruktioner i förväg om hur du ska förbereda dig. Ofta använder man ett kontrastmedel vid undersökningen för att få en exaktare bild. Kontrastmedlet ges intravenöst genom en kanyl. Bortsett från när kanylen sticks in är undersökningen helt smärtfri. DT-maskinen är ringformad och öppen i båda ändarna, så det känns vanligtvis inte trångt. Under undersökningen ligger du på rygg på undersökningsbordet, som rör sig långsamt genom DT-maskinen. Under undersökningen måste du ligga helt stilla för att man ska få en exakt bild. Röntgenskötaren kan ge dig anvisningar under undersökningen, till exempel att du ska hålla andan. Röntgenskötarna ser dig genom ett glasfönster under hela undersökningen och du har också röstkontakt med dem. Om det känns obekvämt eller om du mår dåligt kan du tala om det för skötaren. Efter datortomografin kan du åka hem direkt. Undersökningen ger inga följdsymtom och du behöver inte vidta några särskilda åtgärder hemma efter undersökningen. |
| Positronemissionstomografi | Med positronemissionstomografi, PET-undersökning, kan man se cancercellerna i din kropp. Vid undersökningen använder man ett sockerhaltigt radioaktivt kontrastmedel som samlas i kroppen i celler med hög ämnesomsättning. Lymfomcellerna är vanligtvis mycket aktiva, vilket innebär att de samlar mycket kontrastmedel och därför utmärker sig på PET-bilden. Ofta utför man PET-undersökningen samtidigt med en DT-undersökning. Det kallas för PET-DT. Genom att kombinera bilderna får man en mycket exakt bild av var i kroppen som du har lymfom. PET-undersökningen utförs vid sjukhusets isotopenhet. Före undersökningen måste du fasta i flera timmar. Sjukskötaren ger dig närmare instruktioner i förväg om hur du ska förbereda dig. Undersökningen tar ungefär en halvtimme, men hela besöket tar totalt 2–3 timmar. Först får du ett intravenöst sockerhaltigt kontrastmedel, varefter du måste vila i sängen i 1–2 timmar. På så sätt sprids kontrastmedlet i hela kroppen och samlas inte i musklerna när de är avslappnade. Efter vilan gör man själva undersökningen. Om man gör en DT- och PET-undersökning på samma gång gör man DT-undersökningen först. PET-undersökningen görs med samma maskin som DT-undersökningen; under undersökningen ligger du på rygg på ett undersökningsbord som rör sig genom den ringformade maskinen. Du har syn- och röstkontakt med röntgenskötarna så att du kan tala om för dem om du känner dig obekväm. Du kan gå hem direkt efter PET-undersökningen. Kontrastmedlet gör att din kropp är lätt radioaktiv under några timmar efter undersökningen. Du bör undvika nära kontakt med barn och gravida kvinnor i cirka ett dygn efter undersökningen. Radioaktiviteten är inte farlig för dig. |
| Magnetundersökning | Vid en magnetundersökning använder man ingen strålning, utan skapar en bild med hjälp av magneter och radiovågor. Med en magnetundersökning får man mycket exakta bilder av hjärnan, ryggmärgen och nervsystemet om man misstänker att lymfomet har spridit sig till dessa områden. Man kan också använda en magnetundersökning för att undersöka andra delar av kroppen. Ibland kan man även använda kontrastmedel vid en magnetundersökning. Kontrastmedlet ges via en kanyl i blodkärlet. Magnetundersökningen görs vid sjukhusets magnetundersökningsenhet. Före undersökningen får du vanligtvis äta som vanligt. Sjukskötaren ger dig närmare instruktioner i förväg om hur du ska förbereda dig för undersökningen. Undersökningen tar mellan en halv och en timme, beroende på vilket område som ska undersökas. Magnetundersökningsmaskinen är rörformig eller cylindrisk och öppen i båda ändar. Under undersökningen ligger du på rygg på undersökningsbordet i maskinen. Maskinen avger emellanåt ett högt ljud, så du kommer att få hörselskydd som du ska bära under undersökningen och som du också kan lyssna på musik genom. Du kommer att ha röstkontakt med röntgenskötaren under hela undersökningen. Om du är rädd för trånga utrymmen och undersökningen skrämmer dig kan du få ett lugnande medel före undersökningen. Du kan gå hem direkt efter magnetundersökningen. Undersökningen ger inga följdsymtom och du behöver inte vidta några särskilda åtgärder hemma. |
| Ultraljudsundersökning | Med en ultraljudsundersökning kan man undersöka lymfkörtlarna i till exempel halsen, armhålan eller ljumskarna, eller organen i bukhålan. Undersökningen kan visa om lymfkörtlarna eller de inre organen har en normal struktur. Ultraljudsapparaten skickar mycket snabba ljudvågor till området som ska undersökas och mäter ekot som reflekteras tillbaka. Ekot används för att skapa en bild. Ultraljudsundersökningen görs på röntgenavdelningen och tar vanligtvis 5–20 minuter. Undersökningen kräver vanligtvis inga förberedelser, men ibland måste du fasta om man ska undersöka bukområdet. Sjukskötaren ger dig närmare instruktioner i förväg om hur du ska förbereda dig för undersökningen. Under ultraljudsundersökningen ligger du på undersökningsbordet. Röntgenläkaren eller -skötaren applicerar först lite gel på det område av huden som ska undersökas och för sedan ultraljudssonden över hudytan. Undersökningen är helt smärtfri och strålningsfri. Du kan gå hem direkt efter undersökningen. |
| Benmärgsbiopsi | Benmärgen är den mjuka delen av skelettet som finns i alla stora ben, till exempel lårbenet och bäckenbenen. Blodkropparna bildas i benmärgen. Om du har diagnostiserats med lymfom kan en benmärgsbiopsi visa om lymfomet har spridit sig till benmärgen. Benmärgsbiopsin utförs antingen polikliniskt på en dagavdelning eller på en vårdavdelning. Sjukskötaren ger dig instruktioner i förväg om hur du ska förbereda dig för undersökningen och går igenom ingreppet med dig. Biopsin tar 15–20 minuter. Vid behov får du läkemedel (lugnande och smärtstillande medel) före ingreppet. Under ingreppet ligger du på sidan på undersökningsbordet alternativt på magen om provet tas från höftbenet i ländryggen (cristabiopsi) eller på ryggen om provet tas från bröstbenet. Ingreppet inleds med att man gör rent huden och sätter en bedövning. Därefter tar läkaren en bit benmärg med en nål. Ibland tar man också ett prov av benmärgsvätskan. Ingreppet kan kännas lite obehagligt, så det är viktigt att du berättar för sjukskötaren eller läkaren hur du mår och hur du känner dig under ingreppet. Du kan till exempel få mer bedövning om du känner smärta under ingreppet. Efter ingreppet lägger man ett sårförband på provtagningsstället. Du får vila på avdelningen efter biopsin tills du mår bra och man har sett till att såret inte blöder. Därefter kan du åka hem. Innan du åker hem kommer din sjukskötare att ge dig instruktioner om sår- och smärtbehandling. |