Undersökningens syfte
Denna undersökning används allt oftare för att utreda orsaken till en hjärtsjukdom, om den inte har kunnat fastställas med ultraljudsundersökningen och de andra grundläggande utredningarna.
Magnetkameraundersökningen grundar sig på signaler från vävnaden som genereras i ett kraftigt magnetfält och med den fås detaljrika bilder av bland annat hjärtats strukturer.
Undersökningens förlopp
Eftersom det används ett starkt magnetfält i undersökningen, måste patienten lämna ifrån sig alla föremål som innehåller magnetisk metall, såsom klockor, glasögon, löstagbara tandproteser, smycken, mobiltelefoner och även alla bankkort innan man går in i undersökningsrummet.
Metallföremål som inopererats i hjärtat såsom stenter i kranskärlen eller pacemakerelektroder är inte ett hinder för magnetkameraundersökningen, men pacemakerelektroderna kan orsaka störningar i bildkvaliteten. Pacemakern måste också kontrolleras före och efter undersökningen.
Magnetkameran är en ihålig, ungefär två meter lång tunnel som patienten placeras i liggande på en brits. Tunnelns diameter är 60 eller 70 cm och den är öppen i båda ändorna, väl belyst och luftkonditionerad.
Vid magnetkameraundersökning av hjärtat ges oftast ett kontrastmedel för förstärkning. För detta sätter man en venkateter på armen. På bröstkorgen fästs EKG-sladdar och ovanpå bröstet placeras en så kallad spole.
Magnetkameran låter ganska mycket under undersökningen och därför får du hörselskydd på öronen. Magnetkameraundersökningen av hjärtat tar cirka 45 minuter och efter den behövs ingen uppföljning.