Kateterablation av supraventrikulär takykardi, SVT

Ingreppet görs av en rytmkardiolog i ett hjärtundersökningslaboratorium för detta ändamål.

Huden i ljumskvecket rengörs och i lårbensvenen placeras så kallade införare genom vilka de mjuka och böjliga undersökningskatetrarna och behandlingskatetrarna styrs in i hjärtat med hjälp av röntgengenomlysning. Förutom lårbensvenen kan även andra vägar genom blodkärl användas ibland. Förflyttningen av katetrarna i blodkärlet är vanligtvis smärtfri.

För att framkalla rytmrubbningen stimuleras hjärtat med hjälp av undersökningskatetrar. Samtidigt registreras hjärtfilmen inne i hjärtat. Stimuleringen kan kännas på samma sätt som den egentliga rytmrubbningen men den är inte farlig. Denna undersökningsfas kallas elektrofysiologisk undersökning. Man strävar att undvika användningen av lugnande premedicinering eftersom den kan hindra att rytmrubbningen kommer igång.

Om anledningen till rytmrubbningen är en tvådelad AV-knuta, är behandlingsstället den så kallade långsamma banan i den nedre delen av höger förmak. Om anledningen till rytmrubbningen är i den accessoriska banan mellan förmaken och kamrarna eller lokal förmakstakykardi riktas behandlingen till dessa.

Rytmrubbningar som förekommer på vänstra sidan av hjärtat behandlas genom att föra behandlingskatetern genom transseptalpunktion genom förmaksseptum (förmaksskiljeväggen) eller mer sällan via lårbensvenen till behandlingspunkten. Eventuell smärta som orsakas av behandlingen förhindras genom effektiv intravenös smärtlindring som samtidigt verkar lugnande.

Ingreppet tar en till fyra timmar. Slutligen avlägsnas katetrarna och införarna och de små hålen i kärlen pressas ihop, varefter patienten måste vara i sängläge i ungefär fyra timmar.

Kateterablationsbehandlingen förbättrar den supraventrikulära takykardin permanent i 90–95 procent av fallen. Det preliminära resultatet är känt i slutet av ingreppet. Om inget resultat uppnås eller om rytmrubbningen återkommer kan ingreppet upprepas. Vid förmakstakykardi är resultaten något sämre.

Om rytmrubbningen återkommer är det viktigt att man lyckas registrera EKG under rytmrubbningen för att utreda vilken typ av rytmrubbning det är fråga om.

Risken för farliga komplikationer i samband med kateterablation av supraventrikulär takykardi, såsom blödning i hjärtsäcken, är mycket liten (<1 %).

De små blåmärkena i ljumskvecket är vanliga och ofarliga. Däremot ska man kontakta interventionsenheten vid en blödning från insticksstället eller en stor och ömmande subkutan blodutgjutning.

Beroende på behandlingsmålet kan ablationsbehandlingen av supraventrikulär takykardi vara associerad med en liten risk för att AV-knutan brister (0,1–0,5 %). I detta fall måste man sätta in en permanent pacemaker.

Man får åka hem endera samma kväll eller följande dag. Efter utskrivningen kan man​ gå normalt men det är bra att undvika kraftiga ansträngningar och sport under några dagar. Behovet av sjukskrivning avgörs individuellt. Medicinering med antiarytmika kan nästan alltid avslutas.