Med kateterablation avses ett ingrepp där den elektriska störningen i hjärtväggen som orsakar rytmrubbningen avlägsnas. Ablationskatetern förs via blodkärlet in i hjärtat till den punkt som orsakar rytmrubbningen och till den riktas elektrisk ström med radiofrekvens. Den förstör centrumet för rytmrubbning och hindrar extra slag och takykardi. Vid kammartakykardi och kammarextraslag i ett friskt hjärta behandlas vanligtvis den övre delen av höger kammare. Andra vanliga ställen är bland annat i den övre delen av vänster kammare, aortaroten och i trakten av retledningssystemet.
Undersökningar före kateterablation
EKG som registreras under rytmrubbningen är viktig med avseende på planeringen av ingreppet. Med hjälp av den kan man uppskatta behandlingspunktens placering.
Hjärtats uppbyggnad undersöks med ultraljud och vid behov med en magnetkameraundersökning. Ofta görs även ett kliniskt belastningsprov, långtidsregistrering av EKG (Holter) och enligt en individuell bedömning även kranskärlsröntgen med kontrastmedel.
Medicineringen med antiarytmika avslutas vanligtvis några dagar före ingreppet enligt separat anvisning.
| Tillvägagångssätt | Ingreppet görs av en rytmkardiolog i ett hjärtundersökningslaboratorium för detta ändamål. Huden i ljumskvecket rengörs och i lårbensvenen placeras så kallade införare genom vilka de mjuka och böjliga undersökningskatetrarna och behandlingskatetrarna styrs in i hjärtat med hjälp av röntgengenomlysning. Förutom lårbensvenen kan även andra vägar genom blodkärl användas ibland. Förflyttningen av katetrarna i blodkärlet är vanligtvis smärtfri. För att framkalla rytmrubbningen stimuleras hjärtat med hjälp av undersökningskatetrar. Samtidigt registreras hjärtfilmen inne i hjärtat. Stimuleringen kan kännas på samma sätt som den egentliga rytmrubbningen men den är inte farlig. Denna undersökningsfas kallas elektrofysiologisk undersökning. För att utreda behandlingspunkten används vanligtvis specialinstrument (CARTO®, Stereotaxis®). |
| Ingreppets längd vid kateterablation | Kateterablation av den övre delen av höger kammare tar vanligtvis ett par timmar. Behandlingen av sällsyntare områden kan ta flera timmar. Slutligen avlägsnas katetrarna och införarna och de små hålen i blodådrorna sys eller trycks ihop efter vilket patienten måste vara sängliggande under 2-4 timmar. Tillståndet efter ingreppet följs till nästa dag på sjukhus. Uppföljningen på sjukhus kan förlängas på grund av individuella orsaker. |
| Medicinering under ingreppet | Man strävar att undvika användningen av lugnande premedicinering eftersom den kan hindra att rytmrubbningen kommer igång. När man har hittat behandlingspunkten ges patienten vid behov effektiv smärtlindring intravenöst för att förhindra smärtan som kateterablationen orsakar. Blodets koagulationsbenägenhet minskas genom att administrera heparin intravenöst. |
| Resultat av kateterablation | Huvudmålet med kateterablation är att eliminera kammarextraslag och kammartakykardi så att ingen läkemedelsbehandling krävs. Detta mål nås med cirka 80–90 procents sannolikhet vid behandlingen av området i den övre delen av höger kammare och vid behandlingen av vissa särskilda mål i vänster kammare. Om det inte förekommer någon rytmrubbning under ingreppet kan ablation inte genomföras. |
| Eventuella komplikationer vid ingreppet | Risken för farliga komplikationer i samband med kateterablation av kammarextraslag och kammartakykardi, såsom blödning i hjärtsäcken, är mycket liten (<1 %). Vid behandling av områden i vänster kammare finns liten risk för cirkulationsstörning i hjärnan. Blåmärkena i ljumskvecket är vanliga och ofarliga. Däremot ska man kontakta interventionsenheten vid en blödning från insticksstället eller en stor och ömmande subkutan blodutgjutning. |