Förloppet vid kateterablation av förmaksflimmer

I början av ingreppet förs undersöknings- och behandlingskatetrarna in i hjärtat via lårbensvenen under lokalbedövning med hjälp av röntgengenomlysning. Behandlingskatetrarna förs till vänster förmak genom förmaksskiljeväggen (förmaksseptum) genom att genomföra en så kallad transseptalpunktion.

Vid behov avbildas vänster förmak med kontrastmedel efter transseptalpunktionen. Ärrlinjerna som förhindrar start av förmaksflimret skapas med radiofrekvensenergi eller genom att frysa lungvenernas rotområde med en kryoballong. Radiofrekvenskatetern kan endera styras med hjälp av ett magnetnavigeringssystem eller för hand.

Enligt nuvarande kunskap är resultatet lika bra oberoende av teknik och valet av behandlingsteknik beror på individuella faktorer som är kopplade till patienten och förmaksflimrets karaktär.

Vid ablation med radiofrekvensenergi isoleras lungvenerna med hjälp av tredimensionell elektroanatomisk kartläggning.

Vid kryobehandling lokaliseras lungvenerna med hjälp av röntgengenomlysning och isoleras en och en. I båda fallen säkerställs lungvenernas isolering genom att mäta och synkronisera den elektriska aktiviteten.

Kateterablation kan göras oberoende av vilken typ av rytm patienten har i början av ingreppet (sinusrytm, förmaksflimmer, förmaksfladder). Flyttningen av katetrar inne i hjärtat kan sätta igång förmaksflimmer. Om förmaksflimret fortsätter efter att behandlingslinjerna gjorts görs konvertering.

Ingreppet tar vanligtvis 1-3 timmar. I slutet av ingreppet avlägsnas undersöknings- och behandlingskatetrarna och hålen i blodkärlen trycks eller sys ihop.

Uppföljningen på sjukhus kan förlängas på grund av individuella orsaker. Sjukskrivningen är i regel ett par dagar efter ingreppet, alltid dock enligt individuellt behov.

Före ingreppet ges lugnande och smärtlindrande läkemedel som premedicinering. Smärtan som ablationen medför hindras i regel genom intravenös medicinering som är även lugnande. Bildningen av blodkoagel under ingreppet hindras med hjälp av läkemedel som ges intravenöst.

Ibland ges också läkemedel som får patienten att sova lätt under ingreppet eller så görs ingreppet i narkos.

Målet med kateterablation är att minska förmaksflimret så att ingen läkemedelsbehandling behövs. Nyttan kan även vara att medicineringen verkar bättre än tidigare efter behandlingen.

Numera hjälper ingreppet två av tre patienter med attackvist förmaksflimmer så att förmaksflimret inte längre förekommer och läkemedelsbehandlingen med antiarytmika inte längre behövs. Vissa patienter måste genomgå mer än ett ingrepp och hos en del fungerar behandlingen inte.

Ju längre tid förmaksflimret har pågått och ju svårare grundsjukdomar patienten har desto sämre är ablationsresultaten.

Den slutliga behandlingseffekten syns efter cirka 3 månader när irritationen i hjärtsäcken har gett vika och ablationseffekten har utvecklats färdigt. I början kan det förekomma attacker av förmaksflimmer.

Om rytmrubbningen inte upphör av sig själv inom ett dygn ska man kontakta sjukhuset i den egna regionen för konvertering.

Kateterablation av förmaksflimmer är associerad med en större risk för komplikationer än kateterburna ingrepp vid andra rytmrubbningar. Risken för farliga komplikationer är 2–3 procent.

Undersöknings- eller behandlingskatetern eller transseptalpunktionen kan punktera hjärtväggen och medföra blödning i hjärtsäcken (tamponad). Tillståndet kan behandlas men kan kräva operationsbehandling.

Trots antikoagulationsbehandling är ingreppet associerat med låg risk för en övergående cirkulationsstörning i hjärnan eller hjärninfarkt. Andra allvarliga komplikationer är bland annat förlamning av mellangärdesnerven (pares av nervus phrenicus), förträngning i lungvenen och skador i matstrupen.

Ingreppet kan även orsaka blödning från insticksstället i ljumsken. Risken för förlamning av den högra mellangärdesnerven är något större vid ett ingrepp med kryoballong än vid radiofrekvensablation.

Även de farliga komplikationerna kan behandlas men de kan kräva till exempel en hjärtoperation eller behandling av stroke och kan sålunda förlänga sjukhusvistelsen. Bestående men är sällsynta.

Efter kateterablationen kan det förekomma en rytmrubbning som avviker från den tidigare, förmaksfladder eller förmakstakykardi. En del av dessa kan kräva en ny ablation.

Efter ingreppet kan det förekomma känningar i bröstet som är kopplade till irritation i hjärtsäcken. Tillståndet är ofta ofarligt. Det och andra lindriga komplikationer såsom blåmärken i insticksstället i ljumsken går över av sig själva under uppföljningen i hemmet.

Den första kontrollen är vanligtvis tre månader efter ingreppet. I samband med kontrollen kontrolleras allmäntillståndet och behovet av medicinering. Vid misstanke om asymtomatiskt förmaksflimmer kan en långtidsregistrering av EKG göras.

Den profylaxbehandling mot rytmrybbningar och blodkoagulation som man haft tidigare fortsätter fram till tremånaderskontrollen. Om man har fått två eller fler poäng för strokerisken (CHADS-Vasc) på grund av förmaksflimmer, är profylaxbehandlingen permanent oberoende av ablationsresultatet. Patienter med låg risk för förlamning kan avsluta profylaxbehandlingen tre månader efter ablationen.

Läkemedelsbehandlingen med antiarytmika sätts ut vid tremånaderskontrollen om patienten har varit symtomfri.