Kateterablation är en behandling där man avlägsnar en struktur som orsakar rytmrubbning från hjärtväggen med elektrisk ström med radiofrekvens.
Vad är kateterablation?
Kateterablation är en behandling där man avlägsnar en struktur som orsakar rytmrubbning från hjärtväggen med elektrisk ström med radiofrekvens. Ablationskatetern förs via blodkärlet in i hjärtat till stället som producerar rytmrubbningen.
Vid typiskt förmaksfladder är behandlingsstället näset mellan trikuspidalisklaffen och hålvenen i den nedre delen av höger förmak. Genom att bryta ledningen av elektricitet i detta näs med radiofrekvensenergi kan man stoppa förmaksfladdret och förhindra att det återkommer,
Vanligtvis kan kateterablation av typiskt förmaksfladder övervägas redan efter den första attacken. Senast vid den andra attacken rekommenderas ablation av typiskt förmaksfladder.
På grund av trombosrisk (risken för blodproppsbildning) som är kopplad till förmaksfladder inleds blodförtunningsbehandling, det vill säga antikoagulationsbehandling hos alla som löper en stor risk att drabbas av trombos (CHA2DS2VASc-riskpoäng ≥2).
Hos dem som använder Marevan® ska INR-värdet vara på vårdnivån (≥2.0) under minst tre veckor före ingreppet. Raka antikoagulantia (Eliquis®, Lixiana®, Pradaxa®, Xarelto®) ska användas regelbundet under minst tre veckor före ingreppet.
Ingreppet görs av en rytmkardiolog i ett hjärtundersökningslaboratorium för detta ändamål.
Huden i ljumskvecket rengörs och i lårbensvenen placeras så kallade införare genom vilka de mjuka och böjliga undersökningskatetrarna och behandlingskatetrarna styrs in i hjärtat med hjälp av röntgengenomlysning.
Vid typiskt förmaksfladder görs kateterablation utgående från den information som fåtts vid EKG. I andra typer av förmaksfladder kräver fastställandet av behandlingsområdet noggrannare undersökningar under pågående rytmrubbning.
Behandlingen av typiskt förmaksfladder tar 1–2 timmar. Behandlingen av atypiskt förmaksfladder kan ta flera timmar. Slutligen avlägsnas katetrarna och införarna och de små hålen i kärlen pressas ihop, varefter patienten måste vara i sängläge i ungefär fyra timmar.
Om förmaksflimmer uppträder under ingreppet kan det vara nödvändigt att göra elkonvertering eller ge antiarytmika.
Avslappnande eller lugnande läkemedel kan ges som premedicinering. Smärtan som orsakas av ablation hindras genom en effektiv intravenös medicinering som samtidigt verkar lugnande. Blodets koagulationsbenägenhet minskas efter behov med intravenöst heparin.
Typiskt förmaksfladder förbättras i cirka 90 procent av fallen. Förmaksfladder är delvis samma typ av förmakssjukdom som förmaksflimmer och även om förmaksfladder hålls borta kan det senare förekomma förmaksflimmer. Därför är en del av patienterna tvungna att få läkemedelsbehandling för att förhindra förmaksflimmer. Läs mer om behandlingen av förmaksflimmer:
Risken för farliga komplikationer i samband med kateterablation av typiskt förmaksflimmer, såsom blödning i hjärtsäcken, är mycket liten (<1 %). De små blåmärkena i ljumskvecket är vanliga och ofarliga. Däremot ska man kontakta interventionsenheten vid en blödning från insticksstället eller en stor och ömmande subkutan blodutgjutning.
Vid atypiskt förmaksfladder är det ofta svårare att komma åt ablationsmålet och risken för komplikation är större.
Man får åka hem endera samma kväll eller följande dag. Efter utskrivningen kan man gå normalt men det är bra att undvika kraftiga ansträngningar och sport under några dagar. Behovet av sjukskrivning avgörs individuellt.
Efter behandling av förmaksfladder bedöms behovet av blodförtunningsmedicinering individuellt såsom i samband med förmaksfladder. Hos lågriskpatienter kan behandlingen med antikoagulantia vanligtvis avslutas efter 1–6 månader. Hos högriskpatienter är blodförtunningsmedicineringen permanent.
