Kateterablation av kammartakykardi i samband med hjärtsjukdomar
Med kateterablation avses ett ingrepp där den elektriska störningen i hjärtväggen som orsakar rytmrubbningen avlägsnas.
Undersökningar före kateterablation
EKG som registreras under rytmrubbningen är viktig med avseende på planeringen av ingreppet. Med hjälp av den kan man uppskatta behandlingspunktens placering.
Hjärtats uppbyggnad undersöks med ultraljud och vid behov med datortomografi eller magnetkameraundersökning. Ofta genomför man även ett kliniskt belastningsprov och en undersökning av kranskärlen med kontrastvätska.
Vid behov behandlas kranskärlen med ballongvidgning eller bypassoperation före ablationen. Medicineringen med antiarytmika avslutas vanligtvis inte före ingreppet.
Ingreppet görs av en rytmkardiolog i ett hjärtundersökningslaboratorium för detta ändamål. Ingreppet görs vid behov under narkos.
Huden i ljumskvecket rengörs och i lårbensvenen placeras så kallade införare genom vilka de mjuka och böjliga undersökningskatetrarna och behandlingskatetrarna styrs in i hjärtat med hjälp av röntgengenomlysning. Förutom lårbensvenen punkteras även lårbensartären.
Om rytmrubbningen är i den vänstra kammaren förs behandlingskatetern dit genom förmaksseptum (s.k. transseptalpunktion) eller via artären. I vissa fall är det nödvändigt att även behandla utsidan av hjärtat via hjärtsäcken.
För att framkalla rytmrubbningen stimuleras hjärtat med hjälp av undersökningskatetrar. Samtidigt registreras hjärtfilmen inne i hjärtat. Denna undersökningsfas kallas elektrofysiologisk undersökning. För att utreda behandlingspunkten används särskilda instrument (CARTO®) med vilka man kan lokalisera och behandla omfattande ärrområden även under normal rytm utan att sätta igång en rytmrubbning. Ablationskatetern kan styras med endera ett magnetnavigeringssystem (Stereotaxis®) eller för hand.
Ingreppet tar ofta flera timmar. Till slut avlägsnas katetrarna och införarna och de små hålen i blodådrorna sys eller trycks ihop efter vilket patienten flyttas till uppvakningen för att återhämta sig från ingreppet och narkosen. Längden för uppföljningen på sjukhus utvärderas individuellt.
Under ingreppet och narkosen övervakas blodtrycket, pulsen och hjärtverksamheten och vid behov genomförs behandling med läkemedel eller elkonvertering.
Syftet med behandlingen är att minska attackerna och behandlingen med implanterbar defibrillator (ICD) samt förbättra livskvaliteten.
De bästa resultaten uppnås vid kammartakykardier som är kopplade till följdtillståndet efter hjärtinfarkt. Vid andra hjärtsjukdomar är resultatet inte lika bra. Man kan inte ersätta insättningen av defibrillator med ablation.
Risken för farliga komplikationer vid kateterablation av kammartakykardi i samband med hjärtsjukdomar beror på primärsjukdomens svårighetsgrad.
Blödning i hjärtsäcken är sällsynt. Vid behandling av mål i vänster kammare ingår en liten risk för cirkulationsstörning i hjärnan.
Tidpunkten för utskrivning beror på ingrepp och den behandling som grundsjukdomen kräver.
Distansuppföljningen av defibrillatorn fortsätter oförändrad och de övriga kontrollerna och medicineringarna bestäms individuellt.
