Förmaksflimmer är en av de vanligaste rytmrubbningarna som kräver sjukhusvård. Uppkomsten av symtomen på grund av förmaksflimmer kan påverkas genom individuell och god vård.
Prognosen vid förmaksflimmer kan påverkas med antikoagulationsbehandling och en god behandling av associerade sjukdomar såsom högt blodtryck, diabetes, hjärtsvikt, kranskärlssjukdom och övervikt. I övrigt syftar behandlingen till att lindra symtomen vid rytmrubbningar.
Det viktigaste i behandlingen är att bedöma risken för stroke på grund av förmaksflimmer och att sätta in antikoagulationsbehandling för patienter med hög och medelhög risk. Vid bedömning av risken för stroke används skalan CHA₂DS₂VaSc.
Behandlingen av förmaksflimmer är indelad i två behandlingslinjer: frekvenskontroll och rytmkontroll. Behandlingslinjen väljs individuellt med beaktande av bland annat
symtomen på förmaksflimmer
andra sjukdomar
förmaksflimrets varaktighet
de förväntade fördelarna och nackdelarna från behandlingen
patientens önskemål.
Vanligtvis är det bra att vid den första symtomgivande förmaksflimmerattacken försöka återställa den normala hjärtrytmen.
I behandlingslinjen för rytmkontroll strävar man efter att aktivt återställa den normala sinusrytmen antingen med elektrisk eller farmakologisk konvertering och därefter förhindra återfall med läkemedelsbehandling och vid behov med kateterablationsbehandling.
Rytmkontroll är den primära behandlingslinjen om förmaksflimret orsakar besvärliga symtom och patienten inte har några betydande associerade sjukdomar.
Vid frekvenskontroll låter man hjärtat ha kvar förmaksflimmerrytmen och behandlar den vid behov med läkemedel så att den hålls på en lugn nivå. Om förmaksflimret inte orsakar några symtom lugnar man vilopulsen till under 110 slag per minut. Om den snabba rytmen orsakar symtom, sänks vilopulsen till 60–80 slag per minut. Vid ansträngning får pulsen stiga på samma sätt som vid normal rytm.
Hos äldre personer utan symtom eller med lindriga symtom är prognosen och livskvaliteten minst lika bra med frekvenskontroll som med farmakologisk rytmkontroll. I allmänhet bör man konsultera en specialläkare (kardiolog/specialläkare inom internmedicin) vid valet av behandlingslinje för förmaksflimmer.
Om en person med förmaksflimmer genomgår en hjärtoperation av någon annan orsak, kan förmaksflimret behandlas med ett ingrepp i samband med denna. Kirurgisk behandling av förmaksflimmer kan övervägas hos utvalda patienter även när andra behandlingar har visat sig vara resultatlösa eller är kontraindicerade.
Förmaksbihanget är ett slutet påsliknande bihang i hjärtats vänstra förmak, i vilket det utan antikoagulationsbehandling kan bildas blodkoagel hos personer med förmaksflimmer.
Om antikoagulationsbehandlingen har bedömts vara kontraindicerad till exempel på grund av ökad blödningsrisk, kan man som ett behandlingsalternativ överväga stängning av förmaksbihanget med ett kateterburet ingrepp eller i samband med öppen hjärtoperation.
