Sjukhusvistelsen vid levertransplantation varar i regel två till tre veckor.
När transplantatets mottagare har kommit till sjukhuset inleds operationsförberedelser, till exempel blod- och urinprover och lungröntgen.
Anestesiläkaren och kirurgen kommer för att träffa patienten innan han/hon förs till operationssalen och frågor kan fortfarande ställas till dem.
I operationssalen blir patienten sövd. Vid en levertransplantation tas patientens egen sjuka lever bort och en ny, frisk lever fästs i stället på dess plats. Operationen pågår i regel några timmar och patienten väcks på intensivvårdsavdelningen när tillståndet är stabilt. De anhöriga meddelas när operationen är över.
Vården på intensivvårdsavdelningen varar vanligen 1–3 dagar.
Patienten ligger i respirator och narkos tills han/hon själv orkar ta hand om sin andning igen. Väckningen sker så fort som möjligt genast när patienten har återhämtat sig tillräckligt. Vätska och näring ges både intravenöst och med sond direkt i magsäcken. Smärtmedicineringen regleras till behövlig nivå.
Sårdränage löper ut ur buken för att avlägsna överflödig vätska och blod runt levern. Dränen tas vanligen bort några dygn efter operationen.
De första dygnen är det inte tillåtet att stiga upp och gå på toaletten ensam. Urinblåsan töms med en tunn urinkateter. En urinkateter är en slang som leder urin i en kateterpåse.
Leverfunktionen kontrolleras med dagliga blodprover. Ibland behöver en ny operation göras på grund av blödningar. Även njurfunktionen kan orsaka problem direkt efter operationen. I enstaka fall måste blodet renas med dialys kort efter operationen. Oftast är problemen kortvariga och njurarna börjar fungera normalt igen.
Efter operationen är det viktigt att stiga upp så fort som möjligt. Vanligen hjälper en fysioterapeut tillsammans med skötarna patienten att sitta och stiga upp redan på intensivvårdsavdelningen. Mat ges kort efter att respiratorn har kopplats bort.
Från intensivvårdsavdelningen flyttas patienten till en vårdavdelning på organtransplantationsenheten för ytterligare cirka två veckor. Under denna tid kontrolleras leverfunktionen dagligen och syftet är att få patienten på benen för egen maskin så fort som möjligt.
Sömnlöshet och ryggvärk är vanliga besvär genast efter transplantationen. Även om operationssåret är ganska stort orsakar det sällan några svårare smärtor. Det är viktigt att patienten informerar läkaren och skötarna om sitt tillstånd och sina känslor.
Utskrivningen sker via eget centralsjukhus dit den transplanterade patienten flyttas genast när leverfunktionen är bra och stabil och eventuella komplikationer under den första tiden har behandlats. Patientens egen läkare på centralsjukhuset skriver ut sjukledighet och intyg till FPA för specialersättningsgilla immunsuppressiva läkemedel. Utskrivning via eget centralsjukhus är viktig även för att patienten då kan komma överens om den första kontrolltiden på sjukhusets poliklinik med sin egen läkare.
Patienter i HUS-området kan om tillståndet tillåter få korta permissioner redan från och med andra veckan. Organtransplantationsenheten ordnar nödvändiga intyg.
En levertransplantation är inte ett riskfritt ingrepp. Kraftiga förändringar i blodcirkulationen under operationen kan leda till hjärtsvikt och dödsfall. Detta är lyckligtvis ytterst sällsynt. Dödligheten är något större månaderna efter operationen och orsaken är ofta en infektion. Immunsuppressiva behandlingen leder till förökad infektionsrisk och antibiotika bara har en begränsad effekt.
Vanliga komplikationer är behandlingsbara infektioner, gallrelaterade infektioner, akut eller fördröjd akut avstötning, förträngning i gallgångarna eller galläckage osv. Alla dessa förlänger sjukhusvistelsen och ökar kontrollbesökens antal.
I regel kan alla komplikationer behandlas, en del även enkelt, och de förebyggs och behandlas även lättare än förr.
I operationssalen blir patienten sövd. Vid en levertransplantation tas patientens egen sjuka lever bort och en ny, frisk lever fästs i stället på dess plats. Operationen pågår i regel några timmar och patienten väcks på intensivvårdsavdelningen när tillståndet är stabilt. De anhöriga meddelas när operationen är över.
Vården på intensivvårdsavdelningen varar vanligen 1–3 dagar.
Patienten ligger i respirator och narkos tills han/hon själv orkar ta hand om sin andning igen. Väckningen sker så fort som möjligt genast när patienten har återhämtat sig tillräckligt. Vätska och näring ges både intravenöst och med sond direkt i magsäcken. Smärtmedicineringen regleras till behövlig nivå.
Sårdränage löper ut ur buken för att avlägsna överflödig vätska och blod runt levern. Dränen tas vanligen bort några dygn efter operationen.
De första dygnen är det inte tillåtet att stiga upp och gå på toaletten ensam. Urinblåsan töms med en tunn urinkateter. En urinkateter är en slang som leder urin i en kateterpåse.
Leverfunktionen kontrolleras med dagliga blodprover. Ibland behöver en ny operation göras på grund av blödningar. Även njurfunktionen kan orsaka problem direkt efter operationen. I enstaka fall måste blodet renas med dialys kort efter operationen. Oftast är problemen kortvariga och njurarna börjar fungera normalt igen.
Efter operationen är det viktigt att stiga upp så fort som möjligt. Vanligen hjälper en fysioterapeut tillsammans med skötarna patienten att sitta och stiga upp redan på intensivvårdsavdelningen. Mat ges kort efter att respiratorn har kopplats bort.
Från intensivvårdsavdelningen flyttas patienten till en vårdavdelning på organtransplantationsenheten för ytterligare cirka två veckor. Under denna tid kontrolleras leverfunktionen dagligen och syftet är att få patienten på benen för egen maskin så fort som möjligt.
Sömnlöshet och ryggvärk är vanliga besvär genast efter transplantationen. Även om operationssåret är ganska stort orsakar det sällan några svårare smärtor. Det är viktigt att patienten informerar läkaren och skötarna om sitt tillstånd och sina känslor.
Utskrivningen sker via eget centralsjukhus dit den transplanterade patienten flyttas genast när leverfunktionen är bra och stabil och eventuella komplikationer under den första tiden har behandlats. Patientens egen läkare på centralsjukhuset skriver ut sjukledighet och intyg till FPA för specialersättningsgilla immunsuppressiva läkemedel. Utskrivning via eget centralsjukhus är viktig även för att patienten då kan komma överens om den första kontrolltiden på sjukhusets poliklinik med sin egen läkare.
Patienter i HUS-området kan om tillståndet tillåter få korta permissioner redan från och med andra veckan. Organtransplantationsenheten ordnar nödvändiga intyg.
En levertransplantation är inte ett riskfritt ingrepp. Kraftiga förändringar i blodcirkulationen under operationen kan leda till hjärtsvikt och dödsfall. Detta är lyckligtvis ytterst sällsynt. Dödligheten är något större månaderna efter operationen och orsaken är ofta en infektion. Immunsuppressiva behandlingen leder till förökad infektionsrisk och antibiotika bara har en begränsad effekt.
Vanliga komplikationer är behandlingsbara infektioner, gallrelaterade infektioner, akut eller fördröjd akut avstötning, förträngning i gallgångarna eller galläckage osv. Alla dessa förlänger sjukhusvistelsen och ökar kontrollbesökens antal.
I regel kan alla komplikationer behandlas, en del även enkelt, och de förebyggs och behandlas även lättare än förr.
Uppdaterad 20.9.2019
