Sjukhusvistelsen vid levertransplantation varar i regel två till tre veckor.
När transplantatets mottagare har kommit till sjukhuset inleds operationsförberedelser, till exempel blod- och urinprover och lungröntgen.
Anestesiläkaren och kirurgen kommer för att träffa patienten innan han/hon förs till operationssalen och frågor kan fortfarande ställas till dem.
I operationssalen tar förberedelserna 1,5–2 timmar, men patienten sövs ner strax efter ankomsten till operationssalen.
Själva levertransplantationen tar vanligtvis 5–8 timmar. Den friska levern ersätter den sjuka, blodkärlen och gallgångarna kopplas ihop och den nya leverns gallblåsa avlägsnas.
Under operationen är patienten nedsövd och kopplad till en respirator. Apparaten blåser med jämna mellanrum in luft i lungorna via en slang som satts in i luftröret.
Patientens närstående informeras när levertransplantationen är över.
Efter en levertransplantation varar intensivvårdsperioden vanligtvis 1–3 dagar.
Efter levertransplantationsoperationen vaknar patienten upp ur narkosen på intensivvårdsavdelningen. Respiratorn sköter fortfarande andningen och kopplas bort 2–48 timmar efter operationen, det vill säga först när patienten orkar andas själv. Under tiden patienten är kopplad till respirator får hen vätska och näring via en slang som går genom näsan till magen (sond, näsmagslang).
Patienten får den mängd smärtstillande läkemedel som behövs för att må så bra som möjligt och inte känna smärta. Medicineringen ges direkt i blodet via en tunn kateter (central venkateter) som är insatt i ett djupt blodkärl vid nyckelbenet eller halsen.
Från buken går det ut slangar (sårdrän), vars uppgift är att avlägsna överflödig vätska och blod från området kring levern. Dessa slangar tas vanligtvis bort några dygn efter operationen.
Under de första dygnen kan man inte gå på toaletten ensam. Urinblåsan töms med hjälp av en tunn slang (urinkateter) som leder urinen till en kateterpåse.
Leverns funktion följs upp med dagliga blodprov. Ibland kan det bli nödvändigt att göra en ny operation på grund av blödning. Även njurarnas funktion kan orsaka problem direkt efter operationen, och ibland måste blodet renas med dialys. Problemen är oftast kortvariga och njurarnas funktion återhämtar sig gradvis.
Efter operationen är det viktigt att komma upp ur sängen så snart som möjligt. Vanligtvis hjälper fysioterapeuten tillsammans med vårdpersonalen patienten att sitta och stå redan på intensivvårdsavdelningen. Man får äta snart efter att man har avvänjts från respiratorn.
Från intensivvårdsavdelningen flyttas patienten till en vårdavdelning på organtransplantationsenheten för ytterligare cirka två veckor. Under denna tid kontrolleras leverfunktionen dagligen och syftet är att få patienten på benen för egen maskin så fort som möjligt.
Sömnlöshet och ryggvärk är vanliga besvär genast efter transplantationen. Även om operationssåret är ganska stort orsakar det sällan några svårare smärtor. Det är viktigt att patienten informerar läkaren och skötarna om sitt tillstånd och sina känslor.
Utskrivningen sker via eget centralsjukhus dit den transplanterade patienten flyttas genast när leverfunktionen är bra och stabil och eventuella komplikationer under den första tiden har behandlats. Patientens egen läkare på centralsjukhuset skriver ut sjukledighet och intyg till FPA för specialersättningsgilla immunsuppressiva läkemedel. Utskrivning via eget centralsjukhus är viktig även för att patienten då kan komma överens om den första kontrolltiden på sjukhusets poliklinik med sin egen läkare.
Patienter i HUS-området kan om tillståndet tillåter få korta permissioner redan från och med andra veckan. Organtransplantationsenheten ordnar nödvändiga intyg.
En levertransplantation är inte ett riskfritt ingrepp. Kraftiga förändringar i blodcirkulationen under operationen kan leda till hjärtsvikt och dödsfall. Detta är lyckligtvis ytterst sällsynt. Dödligheten är något större månaderna efter operationen och orsaken är ofta en infektion. Immunsuppressiva behandlingen leder till förökad infektionsrisk och antibiotika bara har en begränsad effekt.
Vanliga komplikationer är behandlingsbara infektioner, gallrelaterade infektioner, akut eller fördröjd akut avstötning, förträngning i gallgångarna eller galläckage osv. Alla dessa förlänger sjukhusvistelsen och ökar kontrollbesökens antal.
I regel kan alla komplikationer behandlas, en del även enkelt, och de förebyggs och behandlas även lättare än förr.
I operationssalen tar förberedelserna 1,5–2 timmar, men patienten sövs ner strax efter ankomsten till operationssalen.
Själva levertransplantationen tar vanligtvis 5–8 timmar. Den friska levern ersätter den sjuka, blodkärlen och gallgångarna kopplas ihop och den nya leverns gallblåsa avlägsnas.
Under operationen är patienten nedsövd och kopplad till en respirator. Apparaten blåser med jämna mellanrum in luft i lungorna via en slang som satts in i luftröret.
Patientens närstående informeras när levertransplantationen är över.
Efter en levertransplantation varar intensivvårdsperioden vanligtvis 1–3 dagar.
Efter levertransplantationsoperationen vaknar patienten upp ur narkosen på intensivvårdsavdelningen. Respiratorn sköter fortfarande andningen och kopplas bort 2–48 timmar efter operationen, det vill säga först när patienten orkar andas själv. Under tiden patienten är kopplad till respirator får hen vätska och näring via en slang som går genom näsan till magen (sond, näsmagslang).
Patienten får den mängd smärtstillande läkemedel som behövs för att må så bra som möjligt och inte känna smärta. Medicineringen ges direkt i blodet via en tunn kateter (central venkateter) som är insatt i ett djupt blodkärl vid nyckelbenet eller halsen.
Från buken går det ut slangar (sårdrän), vars uppgift är att avlägsna överflödig vätska och blod från området kring levern. Dessa slangar tas vanligtvis bort några dygn efter operationen.
Under de första dygnen kan man inte gå på toaletten ensam. Urinblåsan töms med hjälp av en tunn slang (urinkateter) som leder urinen till en kateterpåse.
Leverns funktion följs upp med dagliga blodprov. Ibland kan det bli nödvändigt att göra en ny operation på grund av blödning. Även njurarnas funktion kan orsaka problem direkt efter operationen, och ibland måste blodet renas med dialys. Problemen är oftast kortvariga och njurarnas funktion återhämtar sig gradvis.
Efter operationen är det viktigt att komma upp ur sängen så snart som möjligt. Vanligtvis hjälper fysioterapeuten tillsammans med vårdpersonalen patienten att sitta och stå redan på intensivvårdsavdelningen. Man får äta snart efter att man har avvänjts från respiratorn.
Från intensivvårdsavdelningen flyttas patienten till en vårdavdelning på organtransplantationsenheten för ytterligare cirka två veckor. Under denna tid kontrolleras leverfunktionen dagligen och syftet är att få patienten på benen för egen maskin så fort som möjligt.
Sömnlöshet och ryggvärk är vanliga besvär genast efter transplantationen. Även om operationssåret är ganska stort orsakar det sällan några svårare smärtor. Det är viktigt att patienten informerar läkaren och skötarna om sitt tillstånd och sina känslor.
Utskrivningen sker via eget centralsjukhus dit den transplanterade patienten flyttas genast när leverfunktionen är bra och stabil och eventuella komplikationer under den första tiden har behandlats. Patientens egen läkare på centralsjukhuset skriver ut sjukledighet och intyg till FPA för specialersättningsgilla immunsuppressiva läkemedel. Utskrivning via eget centralsjukhus är viktig även för att patienten då kan komma överens om den första kontrolltiden på sjukhusets poliklinik med sin egen läkare.
Patienter i HUS-området kan om tillståndet tillåter få korta permissioner redan från och med andra veckan. Organtransplantationsenheten ordnar nödvändiga intyg.
En levertransplantation är inte ett riskfritt ingrepp. Kraftiga förändringar i blodcirkulationen under operationen kan leda till hjärtsvikt och dödsfall. Detta är lyckligtvis ytterst sällsynt. Dödligheten är något större månaderna efter operationen och orsaken är ofta en infektion. Immunsuppressiva behandlingen leder till förökad infektionsrisk och antibiotika bara har en begränsad effekt.
Vanliga komplikationer är behandlingsbara infektioner, gallrelaterade infektioner, akut eller fördröjd akut avstötning, förträngning i gallgångarna eller galläckage osv. Alla dessa förlänger sjukhusvistelsen och ökar kontrollbesökens antal.
I regel kan alla komplikationer behandlas, en del även enkelt, och de förebyggs och behandlas även lättare än förr.
Uppdaterad 20.9.2019
