Vid ryggbedövning åstadkommer man en fullständig bedövning av bukregionen och benen. Den formen av bedövning används vid operationer nedanför midjan.
Först väljs rätt ställning beroende på vilket område som ska bedövas och vilket bedövningsmedel som kommer att användas. Bedövningen ges antingen när patienten sitter eller ligger på sida.
Injektionsstället tvättas och det rengjorda området avgränsas med sterila dukar. Rengöringsmedlet innehåller alkohol och känns därför kallt mot huden. Medlet kan vara färgat för att visa var huden har rengjorts. Färgen försvinner vid tvätt.
Se i operationsterminologin vad som avses med t.ex. blood patch eller kateterisering.
Ryggmärgskanalen ligger inne i kotpelaren, skyddad av ryggkotor. För att mellanrummet mellan ryggkotorna ska bli större måste patienten runda ryggen, så att kotmellanrummen öppnas och det blir lättare att anlägga bedövningen.
Patienten ombeds skjuta rygg exempelvis som en katt eller som taket på en Volkswagenbubbla. Sjukskötaren hjälper patienten att hitta rätt ställning och är ett stöd för patienten under hela bedövningen.
Anestesiologen för in bedövningsmedlet mellan ländkotorna med en tunn nål i spinalrummet (vid spinalbedövning). Bedövningsmedlet injiceras i vätskan i ryggradskanalen, varvid de nerver som förgrenar sig från ryggmärgen bedövas. När bedövningen anläggs använder anestesiologen sterila handskar samt mun- och nässkydd.
Bedövningen sätter in inom några minuter. Benen känns varma och tunga, känslan av smärta och kyla samt muskelkraften försvinner. Oftast kan patienten inte röra på benen överhuvudtaget.
Innan ingreppet påbörjas testas patientens känsla av kyla, dvs. känselbortfall, med en kompress som fuktats med alkohol. Patienten känner kyla bara i de områden som inte är bedövade.
Enligt planen ska bedövningen hålla i sig under hela åtgärden, som regel i 2–5 timmar. En kateter kan fästas på ryggen, och via den kan bedövningsmedel fyllas på så att bedövningen varar längre.
Bedövningen försvinner successivt av sig själv. Förloppet är individuellt och kan inte påskyndas. Det är beroende av bedövningsmedlet och mängden medel.
Patienten får stiga upp först när bedövningen är nästan borta. Första gången bör en sjukskötare följa med patienten.
Ryggbedövning har mindre inverkan än narkos på andningen och lungfunktionen samt minskar behovet av läkemedel. Bedövningen ger en bra start för den postoperativa smärtbehandlingen.
Störningar i blodkoagulationen, läkemedel som påverkar blodkoagulationen eller en lokal inflammation i injektionsområdet kan förhindra användningen av ryggbedövning.
Långvariga ryggbesvär eller tidigare ryggoperationer är vanligen inget hinder för användningen av ryggbedövning.
Biverkningar är sällsynta. De vanligaste är sänkt blodtryck, klåda, urineringsbesvär och huvudvärk som uppträder framför allt i upprätt ställning.
Hudklåda kan behandlas med bland annat allergiläkemedel.
Urineringsbesvär kan lindras med kateterisering.
Huvudvärk behandlas med vanliga smärtstillande medel. Om detta inte hjälper eller om huvudvärken är ihållande och kraftig, kan den behandlas med en blood patch (blodlapp) i injektionsstället.
Ryggmärgskanalen ligger inne i kotpelaren, skyddad av ryggkotor. För att mellanrummet mellan ryggkotorna ska bli större måste patienten runda ryggen, så att kotmellanrummen öppnas och det blir lättare att anlägga bedövningen.
Patienten ombeds skjuta rygg exempelvis som en katt eller som taket på en Volkswagenbubbla. Sjukskötaren hjälper patienten att hitta rätt ställning och är ett stöd för patienten under hela bedövningen.
Anestesiologen för in bedövningsmedlet mellan ländkotorna med en tunn nål i spinalrummet (vid spinalbedövning). Bedövningsmedlet injiceras i vätskan i ryggradskanalen, varvid de nerver som förgrenar sig från ryggmärgen bedövas. När bedövningen anläggs använder anestesiologen sterila handskar samt mun- och nässkydd.
Bedövningen sätter in inom några minuter. Benen känns varma och tunga, känslan av smärta och kyla samt muskelkraften försvinner. Oftast kan patienten inte röra på benen överhuvudtaget.
Innan ingreppet påbörjas testas patientens känsla av kyla, dvs. känselbortfall, med en kompress som fuktats med alkohol. Patienten känner kyla bara i de områden som inte är bedövade.
Enligt planen ska bedövningen hålla i sig under hela åtgärden, som regel i 2–5 timmar. En kateter kan fästas på ryggen, och via den kan bedövningsmedel fyllas på så att bedövningen varar längre.
Bedövningen försvinner successivt av sig själv. Förloppet är individuellt och kan inte påskyndas. Det är beroende av bedövningsmedlet och mängden medel.
Patienten får stiga upp först när bedövningen är nästan borta. Första gången bör en sjukskötare följa med patienten.
Ryggbedövning har mindre inverkan än narkos på andningen och lungfunktionen samt minskar behovet av läkemedel. Bedövningen ger en bra start för den postoperativa smärtbehandlingen.
Störningar i blodkoagulationen, läkemedel som påverkar blodkoagulationen eller en lokal inflammation i injektionsområdet kan förhindra användningen av ryggbedövning.
Långvariga ryggbesvär eller tidigare ryggoperationer är vanligen inget hinder för användningen av ryggbedövning.
Biverkningar är sällsynta. De vanligaste är sänkt blodtryck, klåda, urineringsbesvär och huvudvärk som uppträder framför allt i upprätt ställning.
Hudklåda kan behandlas med bland annat allergiläkemedel.
Urineringsbesvär kan lindras med kateterisering.
Huvudvärk behandlas med vanliga smärtstillande medel. Om detta inte hjälper eller om huvudvärken är ihållande och kraftig, kan den behandlas med en blood patch (blodlapp) i injektionsstället.
Uppdaterad 5.8.2020
