Behandlingen av hornhinneinflammation, det vill säga keratit, är alltid patientspecifik och individuell. Behandlingen kan fortgå i allt från veckor till månader och som behandling används vanligtvis ögondroppar och salvor som appliceras direkt på ögonytan.
Behandlingen av hornhinneinflammation består av ögondroppar och salvor som appliceras direkt på ögonytan, men ibland inkluderar den även läkemedel, såsom antibiotika, som tas oralt. I svåra fall kan det bli fråga om förstärkning av hornhinnan med UV-ljus eller amnionhinnetransplantation.
Patienten kan själv förebygga risken för hornhinneinflammation, det vill säga keratit genom att säkerställa tillräcklig fuktighet på ögonytan och undvika ögonskador.
Behandlingen av hornhinneinflammation består av ögondroppar och salvor som appliceras direkt på ögonytan, men ibland inkluderar den även läkemedel, såsom antibiotika-, herpes- och/eller svampmedicinering, som tas oralt. Ibland kompletteras behandlingen även med kortisonmedicinering.
Vid svår hornhinneinflammation kan man från fall till fall ibland överväga förstärkning av hornhinnan med UV-ljus. Syftet med förstärkning av hornhinnan med UV-ljus är att förhindra att hornhinnan smälter och punkteras samt även att minska mängden orsaker till sjukdomen inne i hornhinnan.
Förstärkning av hornhinnan med UV-ljus görs vanligtvis med lokalbedövning och i liggande läge. Ingreppet är smärtfritt. I undantagsfall kan förstärkning av hornhinnan med UV-ljus göras under narkos
Behandlingen tar 1–2 timmar. I slutet av behandlingen placeras en kontaktlins i ögat eller så sätts ett tryckförband som sluter ögonlocken som skydd.
Ingreppet är dagkirurgiskt, vilket innebär att patienten får gå hem samma dag efter ingreppet.
Efter förstärkning av hornhinnan med UV-ljus värker ögat vanligtvis i 1–3 dygn. Synskärpan är till en början suddig och kan variera under de följande månaderna.
I svåra fall kan man på ytan av hornhinnan sy fast en skyddande amnionhinna. Amnionhinnan är fosterhinnan från placentan (moderkakan) och dämpar inflammationen samt befrämjar läkningen.
Behandlingstiden varierar från några veckor till flera månader och framför allt i det inledande skedet av sjukdomen kan kontroller göras ofta och tätt inpå varandra. Förbudet att använda kontaktlinser efter en hornhinneinflammation gäller beroende på situationen i några månader eller till och med under resten av livet.
Patienten kan själv förebygga risken för hornhinneinflammation genom att säkerställa tillräcklig fuktighet på ögonytan (fuktdroppar, behandling av ögonlockskanten) och undvika ögonskador (skyddsglasögon). Om patienten använder kontaktlinser ska hen undvika att använda dem oavbrutet under längre perioder och även se till att hanteringen av linserna är hygienisk.
Ögats synförmåga och utseende efter en hornhinneinflammation varierar. Efter en hornhinneinflammation syns ofta ärrbildning på hornhinnan. Om ärrbildningen är mitt på hornhinnan, kan synen förbli permanent mycket dålig. I sådana situationer kan man från fall till fall försöka förbättra synen i ett senare skede med laserslipning eller till och med genom transplantation av hornhinnan.
Behandlingen av hornhinneinflammation består av ögondroppar och salvor som appliceras direkt på ögonytan, men ibland inkluderar den även läkemedel, såsom antibiotika-, herpes- och/eller svampmedicinering, som tas oralt. Ibland kompletteras behandlingen även med kortisonmedicinering.
Vid svår hornhinneinflammation kan man från fall till fall ibland överväga förstärkning av hornhinnan med UV-ljus. Syftet med förstärkning av hornhinnan med UV-ljus är att förhindra att hornhinnan smälter och punkteras samt även att minska mängden orsaker till sjukdomen inne i hornhinnan.
Förstärkning av hornhinnan med UV-ljus görs vanligtvis med lokalbedövning och i liggande läge. Ingreppet är smärtfritt. I undantagsfall kan förstärkning av hornhinnan med UV-ljus göras under narkos
Behandlingen tar 1–2 timmar. I slutet av behandlingen placeras en kontaktlins i ögat eller så sätts ett tryckförband som sluter ögonlocken som skydd.
Ingreppet är dagkirurgiskt, vilket innebär att patienten får gå hem samma dag efter ingreppet.
Efter förstärkning av hornhinnan med UV-ljus värker ögat vanligtvis i 1–3 dygn. Synskärpan är till en början suddig och kan variera under de följande månaderna.
I svåra fall kan man på ytan av hornhinnan sy fast en skyddande amnionhinna. Amnionhinnan är fosterhinnan från placentan (moderkakan) och dämpar inflammationen samt befrämjar läkningen.
Behandlingstiden varierar från några veckor till flera månader och framför allt i det inledande skedet av sjukdomen kan kontroller göras ofta och tätt inpå varandra. Förbudet att använda kontaktlinser efter en hornhinneinflammation gäller beroende på situationen i några månader eller till och med under resten av livet.
Patienten kan själv förebygga risken för hornhinneinflammation genom att säkerställa tillräcklig fuktighet på ögonytan (fuktdroppar, behandling av ögonlockskanten) och undvika ögonskador (skyddsglasögon). Om patienten använder kontaktlinser ska hen undvika att använda dem oavbrutet under längre perioder och även se till att hanteringen av linserna är hygienisk.
Ögats synförmåga och utseende efter en hornhinneinflammation varierar. Efter en hornhinneinflammation syns ofta ärrbildning på hornhinnan. Om ärrbildningen är mitt på hornhinnan, kan synen förbli permanent mycket dålig. I sådana situationer kan man från fall till fall försöka förbättra synen i ett senare skede med laserslipning eller till och med genom transplantation av hornhinnan.
Uppdaterad 17.8.2023
