Dialysbehandling kan delvis ersätta den saknade njurfunktionen, men den kan inte bota någon sjukdom. Särskilt hos äldre patienter kan de negativa effekterna av andra sjukdomar vara mycket mer betydande för livskvaliteten och funktionsförmågan än symtomen på njursjukdomen. Om en patient har en svår hjärt- och kärlsjukdom, en progressiv svår neurologisk sjukdom, cancer med dålig prognos eller andra allvarliga sjukdomar förbättrar dialys inte nödvändigtvis patientens tillstånd.
Valet av behandlingsform påverkas inte bara av sjukdomar, utan också av patientens funktionsförmåga. Med detta avses människans självständighet, dvs. hur hon klarar sig hemma i vardagen med eller utan hjälp. Om man behöver mycket hjälp i vardagslivet eller får institutionsvård är det oftast så att dialysbehandling försämrar funktionsförmågan snarare än förbättrar den. Den belastning som dialysen orsakar kroppen kan påskynda försämringen av funktionsförmågan hos en patient som redan behöver hjälp med aktiviteter i det dagliga livet. Dialysbehandling är också förknippad med belastande åtgärder och ett betydligt större behov av sjukhusvård.
Symtomen på en njursjukdom behandlas med kost och läkemedelsbehandling. Symtomlindring genomförs på nefrologiska enheten eller i samarbete med den, ofta med hjälp av nätverket för palliativ vård. Behandlingsbesluten kan omprövas om patientens symtom blir värre.
Patienter som får symtomlindring kan tillbringa mer tid hemma och med sina närstående, och prognosen för den förväntade livslängden ändras inte nödvändigtvis. I behandlingsbesluten beaktas inte bara medicinska överväganden utan även patientens och de närståendes tankar.