Hos endel patienter är sjukdomen aktiv från första början och man fär ingen respons på läkemedelsbehandlingen. Behovet av kortisonbehandling är återkommande eller kontinuerligt. För andra kan sjukdomen för en längre tid vara symptomfattig men förlorar i ett senare skede effekten av läkemedelsbehandlingen. För dessa patienter är kirurgisk behandling motiverad. Risken för tjocktarmscancer är större hos kolitpatienter. Om cellförändringar eller redan utvecklad cancer upptäcks vid endoskopi, är det också en indikation för kirurgisk behandling.
Vid ulcerös kolit är en operation indicerad om
symtomen fortsätter eller blir värre trots läkemedelsbehandling
det uppkommer upprepade äterfall och symtomen försämrar livskvaliteten
läkemedelsbehandlingen förorsakar allvarliga biverkningar
kortisonbehandlingen har blivit utdrag och man inte har kunnat avsluta den
man har upptäckt cellförändringar eller cancer i tjocktarmen.
På grund av ett svårt äterfall, så kallad fulminant kolit, kan patienten behöva sjukhusvård. Man opereras akut om en läkemedels- och vätskebehandling på 5–7 dygn inte hjälper. För övrigt kan en mer sällsynt så kallad megakolon leda till akut operation. I detta tillstånd kan tarmen inte dra sig samman normalt och föra tarmgaser vidare. Kraftiga blödningar och tarmperforation kan tillhöra.