En historia av melanom ökar risken för att utveckla nya melanom eller andra hudcancerformer en aning. Det ligger i patientens intresse att identifiera dem tidigt.
Fortsatt uppföljning av patient med melanom
Målet med uppföljningen är att upptäcka återfall i melanom så tidigt som möjligt.
När melanomet har avlägsnats i tillräcklig grad och eventuella ytterligare undersökningar har slutförts hänvisas patienten till uppföljning. Uppföljningsanvisningarna baseras huvudsakligen på återfallsrisken för melanom, vilken bedöms med hjälp av TNM-stadieindelningssystemet:
T (tumor) anger melanomets djup (dvs. Breslow-klassificering) och mäts i millimeter (mm).
N (node) anger om melanomet har spridit sig till närliggande lymfkörtlar.
M (metastasis) anger förekomsten av metastaser.
Uppföljningsfrekvensen bestäms utifrån spridningen. För majoriteten av melanompatienterna är prognosen så god att den postoperativa uppföljningen kan överföras till primärvården. Cirka 75–80 procent av alla melanompatienter förblir sjukdomsfria resten av livet, och prognosen för till exempel T1-melanom är utmärkt (>95 % av patienterna botas permanent). In situ-melanom är så ytligt att dessa patienter inte behöver följas upp alls.
Patienter med måttlig och hög risk för återfall och patienter med stor mottaglighet för melanom (till exempel patienter med onormalt många födelsemärken) följs upp inom den specialiserade sjukvården.
Man rekommenderar också egenuppföljning för patienten, varvid patienten själv kontrollerar hela huden från hårbotten till fotsulorna med ungefär 3 månaders mellanrum. Patienten kan också be en nära anhörig hjälpa till med att kontrollera områden som hen inte kan se själv. Vid behov används hudfotografering för att underlätta uppföljningen.
En indikation på återfall i melanom kan vara en ny brunaktig färg på melanomets operationsärr. Kvisslor eller knölar med olika färger i ärrområdet, under huden eller på andra ställen på huden kan också vara ett tecken på återfall i melanom. Förstorade lymfkörtlar kan kännas på halsen, i armhålorna eller i ljumsken.
Om patienten upptäcker alarmerande symtom rekommenderas att man kontaktar antingen primärvården eller eventuellt direkt den vårdenhet inom den specialiserade sjukvården som behandlat patienten.
Var sker uppföljningen?
När melanomet har avlägsnats i tillräcklig grad och eventuella ytterligare undersökningar har slutförts hänvisas patienten till uppföljning. Uppföljningsanvisningarna baseras huvudsakligen på återfallsrisken för melanom, vilken bedöms med hjälp av TNM-stadieindelningssystemet:
T (tumor) anger melanomets djup (dvs. Breslow-klassificering) och mäts i millimeter (mm).
N (node) anger om melanomet har spridit sig till närliggande lymfkörtlar.
M (metastasis) anger förekomsten av metastaser.
Uppföljningsfrekvens
Uppföljningsfrekvensen bestäms utifrån spridningen. För majoriteten av melanompatienterna är prognosen så god att den postoperativa uppföljningen kan överföras till primärvården. Cirka 75–80 procent av alla melanompatienter förblir sjukdomsfria resten av livet, och prognosen för till exempel T1-melanom är utmärkt (>95 % av patienterna botas permanent). In situ-melanom är så ytligt att dessa patienter inte behöver följas upp alls.
Patienter med måttlig och hög risk för återfall och patienter med stor mottaglighet för melanom (till exempel patienter med onormalt många födelsemärken) följs upp inom den specialiserade sjukvården.
Vikten av egenuppföljning
Man rekommenderar också egenuppföljning för patienten, varvid patienten själv kontrollerar hela huden från hårbotten till fotsulorna med ungefär 3 månaders mellanrum. Patienten kan också be en nära anhörig hjälpa till med att kontrollera områden som hen inte kan se själv. Vid behov används hudfotografering för att underlätta uppföljningen.
En indikation på återfall i melanom kan vara en ny brunaktig färg på melanomets operationsärr. Kvisslor eller knölar med olika färger i ärrområdet, under huden eller på andra ställen på huden kan också vara ett tecken på återfall i melanom. Förstorade lymfkörtlar kan kännas på halsen, i armhålorna eller i ljumsken.
Om patienten upptäcker alarmerande symtom rekommenderas att man kontaktar antingen primärvården eller eventuellt direkt den vårdenhet inom den specialiserade sjukvården som behandlat patienten.
Relaterat till ämnet
Uppdaterad 27.6.2025