Vad är förstadierna till skivepitelcancer?

In situ-karcinom i huden eller Morbus Bowen är benämningen som används för skivepitelcancer som begränsar sig till hudens yta. Om det inte behandlas kan in situ-karcinom i huden utvecklas till en djupare växande skivepitelcancer.

In situ-karcinom i huden har ganska exakta gränser, är ofta tjocka fläckar som flagnar och som lätt bildar sår. Med tiden kan fläckarna bli flera centimeter stora. De förekommer oftast på solexponerade hudområden, som ansikte och huvud, men även på kroppen och benen. Diagnosen in situ-karcinom i huden bekräftas vanligen genom biopsi och skiljs på så sätt åt från skivepitelcancer eller en liknande typ av ytligare förändring, aktinisk keratos.

Se bilden kring ämnet. Bilden kan väcka starka känslor.

Små, tunna in situ-karcinom i huden behandlas genom att frysa dem med flytande kväve. Denna behandling kallas kryobehandling. Behandlingen lämnar ofta ett blekt ärr efter sig.

Större förändringar behandlas med fotodynamisk behandling (PDT). Det kosmetiska resultatet av PDT är bra. In situ-karcinom i huden kan också behandlas kirurgiskt. Om biopsin visar att in situ-karcinom i huden redan har utvecklats till skivepitelcancer ska det alltid avlägsnas kirurgiskt.

Aktinisk keratos är ett lindrigt förstadium till skivepitelcancer som har ökat exponentiellt, både på grund av den ökande andelen äldre befolkning och på grund av förändrat solbeteende. Den viktigaste riskfaktorn är långvarig exponering för ultraviolett strålning från solen.

Aktinisk keratos är en kronisk rodnad, flagnande, grov eller taggig fläck på ett hudområde som exponeras för solljus. Det finns vanligtvis flera förändringar och de uppträder vanligtvis efter medelåldern. Diagnosen aktinisk keratos baseras på anamnesen, förändringens utseende och vid behov ett biopsifynd. Det bästa sättet att känna igen aktinisk keratos är att den inte läker med kortisonkräm och att den känns grov eller taggig när man känner på den lätt med fingrarna.

Se bilden kring ämnet. Bilden kan väcka starka känslor.

Behandling av aktinisk keratos rekommenderas, eftersom en del av förändringarna kan utvecklas till skivepitelcancer. Aktinisk keratos kan behandlas på många olika sätt. Valet av behandling påverkas av förändringens tjocklek, antal och läge, patientens ålder och andra sjukdomar samt läkarens erfarenhet och de tillgängliga behandlingsalternativen. Olika behandlingar kan också kombineras.

Vid frysbehandling eller kryobehandling används flytande kväve (-196 °C). Frysningen orsakar lokala köldskador som mekaniskt skalar bort det yttersta hudlagret. Ytlig frysning är lämplig för behandling av små, tunna och oftast enstaka aktiniska keratoser. Efter behandlingen läker området på 2–3 veckor. Behandlingsresultatet är vanligtvis bra och det kosmetiska resultatet vanligtvis utmärkt.

Vid fotodynamisk behandling eller PDT-behandling görs cellerna i det förändrade området selektivt känsliga för ljus. Som fotosensibilisator används kräm som innehåller ett aminolevulinat. Krämen ska få verka i 2–3 timmar, varefter behandlingsområdet belyses med ett rött ljus. Behandlingen lämpar sig för behandling av mer omfattande eller enstaka återkommande aktiniska keratoser, särskilt på huvudet och benen. Vissa patienter tycker att behandlingen är smärtsam, men smärtan kan vid behov behandlas med läkemedel eller genom att bedöva huden före ljusexponeringen. Fotoaktiveringsbehandlingen kan också genomföras som s.k. dagsljusbehandling, varvid det område som behandlats med krämen exponeras för dagsljus utomhus under en tillräckligt lång tid. Det kosmetiska resultatet av PDT-behandling är vanligtvis bra.

Krämbehandlingar (t.ex. imikvimod, ingenolmebutat) som patienten själv applicerar i hemmet lämpar sig väl för behandling av även mer omfattande tunna aktiniska keratoser. Den behandling som ska användas väljs individuellt och genomförs enligt anvisningarna för produkten. Reaktionerna på behandlingen är individuella och ofta ganska starka. Det behandlade området återhämtar sig dock bra inom några veckor.