Vad är angioödem?

På huden eller slemhinnorna uppkommer plötsligt svullnad och stickningar. Vanliga ställen är läpparna och ögonlocken. Övriga möjliga ställen är handryggen, extremiteterna och genitalierna.

I motsats till nässelutslag, varar svullnaden som orsakar angioödemet längre på samma ställe och svullnaden är mer smärtsam än kliande. Svullnaden varar vanligtvis cirka 1–3 dagar.

Ett angioödem kan höra samman med koronisk spontant nässelutslag.

Läkemedelsallergi eller födoämnesallergi kan orsaka akut angioödem.

Ibland kan orsaken till angioödem visa sig vara till exempel ett blodtrycksläkemedel, ACE-hämmare eller mer sällan AT-blockerare.

Hereditärt angioödem (HAE) är en mycket sällsynt och vanligtvis i ung ålder debuterande form av angioödem.

Diagnosen angioödem ges vanligtvis utgående från sjukdomsbilden. Det är dessutom viktigt att utreda om symtomen har någon tidsmässig koppling till läkemedel eller livsmedel. Laboratorie- eller bilddiagnostiska undersökningar är sällan till hjälp.

Om en utlösande faktor för angioödem har identifierats (till exempel blodtrycksmedicinering), bör den undvikas. Behandlingen av histaminförmedlat, urtikarialiknande angioödem är densamma som vid urtikaria. Angioödem kan också vara bradykininmedierat (ACE-hämmarinducerat angioödem och hereditärt angioödem), vilket kräver en annan behandling. Histaminförmedlat angioödem är dock vanligare. Det kan vara nödvändigt att kalla på ambulans eller akut söka sig till en jourmottagning om det uppstår angioödem i de övre luftvägarna (som svullnad i struphuvudet) på grund av risken för kvävning. Ibland kan angioödem vara det första symtomet på anafylaxi, vilket kräver omedelbar behandling. Vid svåra symtom ges adrenalin vid behov. Om patienten har tecken på allvarligt eller luftvägsförträngande angioödem, kräver det alltid akutvård.

Behandling med antihistamin har dålig verkan på angioödem. I lindriga fall används antihistamin enligt läkares ordination med normal dos eller 2–4 gånger normal dos som en kort kur. Antihistamin kan också användas som långvarig underhållsbehandling för att förebygga anfall. Till antihistaminbehandligen kan vid behov kombineras montelukast 10 mg tablett på kvällen.

Vid allvarliga anfall av angioödem hjälper ofta en av läkare ordinerad kort kur (3–10 dagar) kortison som tas via munnen (till exempel prednisolon 20 mg 1–2 tabletter på morgonen).

Tabletterna tas i regel på morgonen. Läkaren kan färdigt skriva ut recept på dessa läkemedel åt patienten och på så sätt kan patienten på eget initiativ reagera på angioödem när detta uppstår.

Vid angioödem är responsen på antihistaminbehandling och adrenalin ibland dålig. Om tillräcklig respons inte uppnås med ovan nämnda behandlingar, kan man vid svår återkommande angioödem prova andra behandlingar enligt specialistläkarens bedömning (bl.a. omalizumab). Hereditärt angioödem (HAE) och angioödem orsakat av blodtrycksmedicinen ACE-hämmare behandlas med andra läkemedel än angioödem relaterat till urtikaria, såsom tranexamsyra eller icatibant. För behandling av HAE finns dessutom dessutom mediciner för förebyggande långtidsbehandling.