Takrolimus och pimekrolimus vid behandling av atopiskt eksem

På marknaden finns två kalcineurinhämmare, takrolimus och pimekrolimus. Principerna för deras användning är desamma, men takrolimus är effektivare och avsett för behandling av medelsvårt eller svårt atopiskt eksem.

Takrolimus finns som två styrkor, av vilka den mildare salvan på 0,03 procent är avsedd för barn under 16 år och salvan på 0,1 procent är avsedd för vuxna. I princip används den starkare takrolimussalvan på vuxna och den mildare på barn. Pimekrolimus finns endast som en styrka.

Salvbasen i takrolimus är fet, medan pimekrolimus har en lättare emuslionsbas.

Takrolimus och pimekrolimus lugnar hudens infektion med andra mekanismer än kortisonsalvor och därför är också prinicperna för deras användning olika. Den viktigaste skillnaden mellan dessa läkemedelssalvor hör samman med en periodisering av behandlingen. Eftersom pimekrolimus och takrolimus inte förtunnar huden vid långvarig behandling kan de vid behov användas även under längre perioder och ingen strikt periodisering krävs. På grund av detta är takrolimus och pimekrolimus särskilt bra vid behandlingen av atopiskt eksem på tunna hudområden, såsom ansiktet. Eftersom takrolimus till sin styrka motsvarar en medelstark kortisonsalva och den även kan användas under längre perioder lämpar den sig även mycket bra för behandling av svårt atopiskt eksem. En tillräckligt lång behandlingsperiod gör det möjligt att effektivt lugna en infektion som hör samman med atopiskt eksem.

Pimekrolimus och takrolimus används till en början på morgonen och kvällen tills eksemet tydligt har lugnats. Därefter kan man övergå till att använda salvan en gång dagligen och därefter ännu fortsätta användningen som underhållsbehandling.

Med underhållsbehandling avses en behandling med vilken man strävar efter att upprätthålla det goda behandlingsresultat man uppnått genom daglig insmörjning och förebygga att eksemet förvärras. Vid underhållsbehandling smörjer man in de hudområden som redan blivit lugnare under den dagliga behandlingen två gånger i veckan så länge det behövs. Senast efter ett års behandling bör en läkare göra en bedömning av behovet av en fortsatt underhållsbehandling.

Om eksemet aktiveras under underhållsbehandlingen lugnas huden igen genom smörjning med takrolimus eller pimekrolimus 1–2 gånger om dagen, varefter man går tillbaka till underhållsbehandlingen. Takrolimus och pimekrolimus används vanligtvis som enda läkemedelssalva, men i svåra fall med förvärrat eksem kan man även lugna huden med en kur med kortisonsalva och därefter återgå till att använda takrolimus eller pimekrolimus.

Pimekrolimus är officiellt godkänt för användning från tre månaders ålder och takrolimus från två års ålder. Användning av kalcineurinhämmare hos yngre barn är inte i enlighet med den officiella indikation, men vid behov har behandling använts även hos yngre barn efter övervägande av en specialistläkare.

Takrolimus och pimekrolimus är avsedda för behandling av atopiskt eksem när eksemet inte kans kontrolleras tillräcklig med behandoling med kortisonsalva. Båda salvorna har konstaterats vara effektiva och säkra även för barn. Takrolimus finns med två styrkor, av vilka den mildare salvan på 0,03 procent används för barn i åldern 2–15 år, men en specialläkare bedömer behandlingen individuellt. Pimekrolimus finns endast som en styrka.

Hos barn används även underhållsbehandling för att förhindra skov av atopiskt eksem som ofta återkommer.

Under graviditet och amning bör man diskutera all läkemedelsbehandling med den behandlande läkaren.

Det finns inga hinder för användning av takrolimus- och pimekrolimuskrämer under graviditet. Användningen bör begränsas till hudområden som kräver behandling och behandlingens varaktighet bör begränsas till den kortaste nödvändiga tiden.

Läkemdelsmängden som absorberas i bröstmjölken är mycket liten och både takrolimus och pimekrolimus kan vid behov användas under amning, så länge salvan inte appliceras på bröstkorgen eller efter användning rengörs bröstet noggrant före amning.

Takrolimus eller pimekrolimus ska inte användas under ljusbehandling eller om huden utsätts för starkt solljus. Vid behov kan pimekrolimus och takrolimus även användas på sommaren, men då bör man se till att huden är tillräckligt skyddad mot solljus. Sommartid bör man applicera takrolimus och pimekrolimus på huden på kvällen, eftersom de tillsammans med solljus kan orsaka sveda och stickningar i huden.

Mjukgörande krämer kan leda till att pimekrolimus och takrolimus absorberas sämre och därför bör man hålla en liten paus mellan appliceringarna av mjukgörande krämer och läkemedelssalvor.

Takrolimus och pimekrolimus tränger dåligt igenom den tjocka huden i handflatorna och därför är deras effekt vid behandlingen av handeksem ofta ringa.

Behandlingens vanligaste biverkningar är en brännande känsla, värmekänsla och sveda. Detta förekommer som starkast i början av behandlingen och går vanligtvis över efter att behandlingen har fortsatt i 1–2 veckor. Även snabba temperaturväxlingar och alkohol kan öka den brännande känslan.

Om den brännande känslan är svår och försvårar en fortsatt behandling kan symtomen lindras genom att en timme före insmörjningen använda acetosalisylsyra, ibuprofen eller paracetamol. För barn under 16 år rekommenderas antingen ibuprofen eller paracetamol.

Svedan är ofta kraftigare ju besvärligare eksemet är när behandlingen inleds. Ibland är det bra att först lugna det svåraste eksemet med kortisonsalvor och först därefter påbörja en behandling med takrolimus eller pimekrolimus.

Enligt nuvarande kunskap är användningen av pimekrolimus eller takrolimus som salvor inte förknippat med en ökad risk för cancer.