I familjer med barn är regelbundenhet och social samvaro viktigt när det gäller matintaget. Att värna om gemensamma måltider och göra dem till efterlängtade stunder är att rekommendera. Gemensam tid vid matbordet ger möjlighet till matfostran och social interaktion. Gemensamma måltider stöder på bästa sätt upplevelsen av att man kan dela tankar och erfarenheter med nära och kära under måltiderna.
En stor del av lärandet när det gäller ätande är modellinlärning. Barn är naturligt motvilliga att prova nya smaker jämfört med vuxna och kan vara skeptiska till nya maträtter. Ofta behöver maträtter smakas flera gånger innan man vänjer sig vid dem. Det är viktigt att familjen äter varierat även om barnet inte alltid är redo att direkt smaka på till exempel någon ny maträtt. När barnet ser andra äta det ofta är det troligare att hen också smakar det vid något tillfälle.
Det finns ofta ett mönster i barns matvanor: man lär sig att tycka om det man äter ofta och man äter ofta det man erbjuds.
Ett positivt och flexibelt förhållningssätt till ätande är viktigt
Matvanor och smakpreferenser som lärs ut under barndomen överförs ofta till vuxenlivet. På så sätt är barndomen en lämplig tidpunkt att påverka kostvanor och lära sig hälsosamma levnadsvanor tillsammans.
I barndomshemmet lär man sig utöver matvanor också hur man förhåller sig till mat och hur man talar om mat. Även om det kan vara nödvändigt för en vuxen i familjen att gå ner i vikt, är det viktigt att inte tala om viktnedgång eller bantningsdieter för barnet, eftersom det kan öka risken för stört ätbeteende. Att utveckla en sund och flexibel relation till mat främjas av neutrala diskussioner om mat, som betonar kopplingen mellan matens energi till rörelse, lek, lärande och tillväxt. Diskussion om ”bra” eller ”dålig” mat behöver inte vara en del av varken barnets eller den vuxnes liv.
Barnet har en naturlig förmåga att lyssna på sin egen kropp och äta enligt hunger- och mättnadssignaler. Det är viktigt att vårda denna förmåga och inte tvinga barnet att äta upp allt på tallriken eller erbjuda efterrätt som belöning för att ha ätit huvudrätten. Genom sitt eget exempel kan den vuxne visa att både huvudrätter och efterrätter hör till en balanserad kost.