Ögat skyddas av den beniga hålan bakom ögonlocken. Nedan beskrivs de ögonkonstruktioner som syns i ögonöppningen.
Bild 1
- Det övre ögonlocket
- Regnbågshinnan (rörlig dimmer, ögonfärgen)
- Pupillen – öppning i mitten av regnbågshinnan, vars storlek varierar
- Det nedre ögonlocket
- Ljusspegling av hornhinnan – tillämpas vid bedömning av eventuell skelning
- Ögonvitan (ögats skyddsskal) på vilken det finns en tunn slemhinna (bindhinnan)
Den rörliga hinnan som ger ögonen dess färg reglerar mängden ljus som kommer in i ögat på samma sätt som kamerans dimmer. I starkt ljus dras pupillen (öppningen mitt i regnbågshinnan) samman och i dunkelt ljus blir den på motsvarande sätt större.
Bild 2
- Regnbågshinna (rörlig dimmer, ögonfärg)
- Pupill (öppning i mitten av regnbågshinnan vars storlek hela tiden varierar)
- Hornhinna (genomskinlig)
- Lins (genomskinlig)
- Ögonvita (vitt genomskingligt skyddsskal
- Näthinna (”tapet” som bildas av sensoriska celler)
- Glaskropp (genomskinlig gelé)
- Område för ögats skarpa syn
- Synnerv (kabel till hjärnans syncentral)
De genomskinliga linserna i den främre delen av ögat (hornhinnan och linsen) bryter ljuset som kommer till ögat på ögats skarpa område på näthinnan. Vid normal brytning i ögat bildas bilden på ögats skarpa område. Om den främre delen av ögat inte bryter ljus på näthinnan på rätt ställe, uppstår det ett brytningsfel.
Näthinnan är ett skikt som består av sinnesceller, som täcker innerytan av ögat likt en tapet. Synnerven transporterar förnimmelserna från näthinnan till bakdelen av hjärna (syncentret), där synförnimmelsen sker. Inne i ögat finns den geléaktiga glaskroppen.