Vanligtvis är hängande
ögonlock hos barn medfött och muskelrelaterad. Hängande ögonlock kan även vara en följd av en innervationsstörning, en skada i ögonlocket eller kraftig återkommande svullnadsreaktion. Dessutom känner man till ärftliga syndrom, som hängande ögonlock har samband med. Ärftliga syndrom kan undersökas med gentest.
Hängande ögonlock kan förekomma på ena eller båda ögonen. Hängande ögonlock korrigeras inte av sig självt.
Hängande ögonlock kan påverka synutvecklingen, om ögonlocket täcker hälften av pupillen eller om ögonlocket pressar på ögat och orsakar ett brytningsfel.
Svårighetsgraden av hängande ögonlock, muskelfunktionen i det övre ögonlocket och den kosmetiska eller sociala olägenheten avgör vårdbehovet och den kirurgiska behandlingsmetoden.
Behandling av hängande ögonlock hos barn
Om hängande ögonlock inte medför problem för barnet, behöver det inte behandlas. I vissa fall följs emellertid hängande ögonlock upp hos ögonläkaren för att säkerställa att synen utvecklas normalt.
En eventuell synnedsättning i samband med hängande ögonlock behandlas med glasögon och ocklusionsbehandling.
Operationsbehandling
Operationsbehandling behövs om den normala synutvecklingen äventyras. På basis av den återstående funktionsförmågan hos lyftarmuskeln väljs som operationsteknik antingen förkortning av lyftarmuskeln eller upphängning av ögonlocket.
Upphängningsingreppet vidtas i fall där lyftarmuskeln är helt funktionslös. Vid upphängning används antingen barnets egen vävnad eller hos barn under 4 år konstgjort material.
Förkortning av lyftarmuskeln väljs i fall där muskelfunktionen är tillräcklig. Tidpunkten för operationen beror på det hängande ögonlockets svårighetsgrad.