Sjukdomen är vanligtvis begränsad till huden och är inte förknippad med njurinflammation eller annan vaskulit i de inre organen. Hudsymtomen liknar de som förekommer vid andra vaskuliter i de små blodkärlen, dvs. purpura och i svårare fall mer omfattande blödningar, som kan åtföljas av hudnekros.
| Diagnostik | Diagnosen ställs med hjälp av sjukdomsbilden och vid behov en mikroskopisk undersökning av en hudbiopsi. Hörnstenen i behandlingen är att identifiera och eliminera den bakomliggande orsaken. |
| Behandling | Eftersom sjukdomen ofta går över av sig själv kan behandlingen bestå av att hålla benen upphöjda och att stå upp, undvika kyla och trånga kläder och ta antiinflammatoriska läkemedel. Vid symtomatisk, återkommande, omfattande och progressiv kutan vaskulit behövs dock immunsuppressiv medicinering, med början med glukokortikoider, precis som vid avancerad vaskulit. |
| Prognos | Sjukdomen är självbegränsande och prognosen är god om den orsakande agensen identifieras och elimineras. Vid svår kutan vaskulit eller om vaskuliten inte avtar inom 3–4 veckor kan tillståndet förlängas och prognosen beror på responsen på den immunsuppressiva behandlingen. |