Diagnostiken vid vaskulit hör till den specialiserade sjukvårdens kompetensområde. Det mest tillförlitliga sättet att ställa diagnos är genom biopsiundersökning. Patientens sjukdomsbild är den viktigaste ledtråden för att ställa diagnosen vaskulit. I laboratorieprov är inflammationsvärdena, dvs. blodsänkan och C-reaktivt protein (CRP), nästan alltid förhöjda. Anemi och en förhöjd nivå av vita blodkroppar och trombocyter är andra vanliga fynd. Nivån av eosinofiler i blodet kan vara förhöjd. Protein och röda blodkroppar i urinen kan påvisas vid njurvaskulit. Skuggor på lungorna syns ofta på lungröntgen i synnerhet vid ANCA-vaskulit.
Undersökning av ANCA-antikroppar är väsentlig då man misstänker vaskulit i de små blodkärlen. Om ANCA-antikroppar kan påvisas stöder det kraftigt diagnosen av mikroskopisk eller granulomatös polyangit. Den specialiserade sjukvårdens övriga laboratorieundersökningar är bland annat reumatoid faktor, antinukleära antikroppar, komplement C3 och C4, samt kryoglobuliner och antikroppar mot basalmembran i blodet. Samtliga är av betydelse för den exakta avgränsningen av vaskulit. Omfattande undersökningar genomförs ofta för att utesluta infektioner och andra tillstånd som kan påminna om vaskulit.