Biopsiundersökning
ANCA-vaskulit bekräftas genom en mikroskopisk undersökning av den skadade vävnaden. Ett prov kan t.ex. tas från nässlemhinnan, lungan eller njurarna. Om vaskulit inte kan påvisas vid en biopsi är det ofta möjligt att ställa en trolig diagnos av vaskulit baserat på resultaten av laboratorietester och bilddiagnostiska undersökningar. I alla situationer är det av största vikt att utesluta förekomsten av falsk vaskulit, dvs. infektioner, andra autoimmuna sjukdomar och cancer.
Blodprov
Vid obehandlad ANCA-vaskulit är inflammatoriska markionsvärdena, dvs. sänkan och CRP, i regel förhöjda och blodbilden visar vanligtvis en ökning av vita blodkroppar och trombocyter, och vid eosinofil granulomatos med polyangit en ökning av eosinofila vita blodkroppar. Eftersom lung- och njursymtom är vanliga ingår thoraxröntgen och kreatinintest samt urinanalys för blod och protein i de inledande undersökningarna. En förhöjd kreatininhalt är ett tecken på att njurskador redan har uppstått. Thoraxröntgen kan visa diffusa eller runda infiltrat i lungvävnaden.
Bestämning av ANCA-antikroppar är en viktig undersökning vid misstänkt vaskulit. Ett positivt testresultat är ett viktigt fynd som i en akut situation i hög grad styr fortsatta undersökningar och behandlingsbeslut. C-ANCA- och PR3-antikroppar tyder starkt på granulomatos med polyangit, och 80–90 procent av patienterna är ANCA-positiva i den generaliserade formen. Majoriteten av personer med mikroskopisk polyangit är positiva för p-ANCA- och MPO-antikroppar. Endast cirka 50 procent av personer med eosinofil granulomatos med polyangit har ANCA-antikroppar, som oftast är av typen p-ANCA och MPO-antikroppar. Omkring 30 procent av patienterna med granulomatos med polyangit i övre luftvägarna är ANCA-negativa, så ett negativt ANCA-antikroppstest utesluter inte möjligheten av vaskulit.